(Ur Stockholmsposten den 26 mars 1782).
Nej, det är omöjeligit: denna pålysning behagar mig ej: den förmörkar både gifvaren och lydarn. Jag vördar Police Kammarns befallning: men jag kan ej göra mig en pligt deraf.
Jag tilstår, denna snö är besvärlig för alla gående och åkande. Men — är den det för mig? Jag svarar nej — Detta svar är husägarens, medborgarens, människjans.
Då jag beslöt at råda öfver et hus, så föresatte jag mig, at råda öfver hela gatan. Denna föresats var lika fri som des upfyllelse. När jag obetänksamt ej bortskåfflar snön från min dörr, så är det jag sjelf, som tillåter mig bli insnögad: men jag vil icke, at en annan skal befalla mig skoffla den. En fots snö! ropa hundrade: up til himmelen! ropar jag.
Man har behagat anse mig för husägare: men är ej porten husets? trappan Portens? gatan trappans? — Jag andas icke i detta nya huset: mina värdkrafter förqväfvas där. Då jag har frihet at välja en ägande rätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.
Ej derföre at jag icke känner vördnad för hvad Police-Kammaren pålyst: men jag tror, at man ej bordt pålysa något. Kammaren har gjort väl at följa sin högsta regel af snyggt och beqvämligt: jag uphäfver den ej: men jag förkastar den. Hvar husägare är född Lagstiftare: sjelfrådare om sin trappa: han tar icke, utan ger lagar — Jag känner inga andra reglor, än naturens, än den högsta snöns och den högsta smutsens.
Skick, ordning, renlighet: hvad betyda dessa orden? Hvilken tid och ort har ej sit skick, sin ordning, sin renlighet! man borde icke fråga: är denna snö för djup? Utan, är den varm, torr och beqvämlig? Är den förmögen at bevara för snufva?
Den allmänt godkända Policen: ja i Stockholm och Petersburg! men Lappland och Siberien och Grönland och Norra Sembla trifvas Gudommeligen oskåttade — Man hinner ej det ovanliga utan genom upoffring af det vanliga, eller det skyhöga utan genom uppskutt öfver det låga. Månge vada i snön uppe til armarne, där andre ej finna fotfäste : Flugan drunknar på théefatet, och der kan hunden endast läppja. Jag ber för nu och altid, at man vil bry sig om, at förstå mig. Om jag gör det sjelf — det är en annan fråga.
Johan Henric Kellgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar