torsdag 22 oktober 2009

Politikens pyrrhusseger

Jag hade tänkt skriva ett inlägg med ovanstående rubrik, men hittade en text med exakt det innehåll jag tänkt uttrycka (och nästan samma rubrik), dessutom uttryckt med svårslagen ackuratess. Till på köpet av en sexliberal ateist. Så läs och fundera!

Jag förstår att många jublar idag. Den ultimata bekräftelsen, liksom. På många sätt har attityderna till HBTQI-personer fördjupats och förbättrats under min livstid. Men förutom att ändamålet har fått helga medlen - den partipolitiska inblandningen i ett trossamfunds inre angelägenheter - är beslutet idag inte längre fråga om en pastoral anpassning till en utsatt grupp, utan om queer-ideologins totala segertåg i Svenska kyrkan.
Betänk följande:
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att Gud hade någon särskild tanke alls med just kombinationen man och kvinna. Vigselritualens ord "underbart har du skapat man och kvinna" ryker, eftersom det anses taskigt mot enkönade par att påpeka att det är en viss särskild finess med man+kvinna.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att våra barn och ungdomar i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön, inte ens om de är fullt kapabla till ett äktenskap i hittillsvarande mening.
Fr.o.m. den 1 november tycker Svenska kyrkan inte längre att Jesus ord om äktenskapet går att använda i ordinarie vigselritual. De blir inte obligatorisk läsning ens för heterosexuella. De är alltför heteronormativa får vår upplysta tid, så om Daniel vid sin vigsel med Victoria trots allt skulle vilja Jesus tuffa utmaning till mannen att lämna far och mor och hålla sej till sin hustru, får brudparet aktivt välja jesusorden. Tycker de att orden låter för tuffa kan de be att få slippa höra.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att det, allt annat lika, är en fördel för ett barn att ha en närvarande, vårdnadshavande mamma jämfört med att ingen ha. Huvudsaken är att det har två (eller varför inte tre eller fyra?) föräldrar.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att det, allt annat lika, är en fördel för ett barn att ha en närvarande, vårdnadshavande pappa jämfört med att ingen ha. Huvudsaken är att barnet har två föräldrar (eller varför inte tre eller fyra? vad är det förresten för fel på ensamstående?).
Milt och välment vanvett, det är vad det är. Jag kan inte säga annat. Det jag kunde acceptera i staten - jag är ju liberal och har understött hbt-reformer som partnerskap, asylrätt och adoptionsprövning - har jag nu tvingats acceptera i mitt ofria trossamfund. Svenska kyrkan och staten är i stor utsträckning kommunicerande kärl. Hur ska jag nu, som liberal, våga öppna för antals- och släktskapsneutrala äktenskap (mellan samtyckande vuxna, givetvis), som jag i princip tycker vore den logiska fortsättningen på statlig nivå, när jag vet att Svenska kyrkan styrs av samma partier som råder i stat och kommun?
Men för övrigt räknar jag med att själv, också som kyrkligt anställd, lika högljutt och offentligt kunna kritisera Svenska kyrkans kommande äktenskapssyn som andra kyrkoanställda högljutt och offentligt har kunnat kritisera Svenska kyrkans nuvarande äktenskapssyn. Varför ska liberalteologer få införa en kyrkotukt som mer konservativa inte velat lägga på dem?
Huruvida jag även fortsättningsvis kan representera folkpartiet liberalerna på kommunal nivå är en fråga för sagda parti. Mitt politiska ideal är det som representeras av samverkan mellan frisinnade och storstadsliberaler i det svenska Folkpartiet, eller mellan den danske motståndsmannen Kaj Munks konservative småbonde till far och kulturradikalerna i Köpenhamn (där man enades om grundläggande samhällsprinciper och motstånd mot statskyrkan, och enades om att man kunde vara helt oense i t.ex. synen på om kristendom eller ateism var den största andliga farsoten).

4 kommentarer:

  1. Instämmer. Det finns ingen anledning att ha politiskt styre av kyrkan.

    Konsekvensen, den enda logiska, är att Sv Kyrkan liksom alla andra trossamfund fråntas vigselrätten.
    Obligatorisk "borgerlig" vigsel.
    sedan får varje samfund göra som det själv finner stämma med sin tro. Utan inblandning av stat och politiker.
    Dvs välsigna eller avstå från att välsigna det som vigselförrättaren sammanvigit.

    SvaraRadera
  2. Så du tycker alltså att det är fortfarande OK att såna som jag är folkpartister? En gayaktivist i Skåne kallade mej nyligen "en skam för folkpartiet" (han har dock själv lämnat partiet). Bara för att jag inte hängde med också på det här sista och avslöjade mej själv som moderat heteronormativ.

    SvaraRadera
  3. Andreas. För denna saks skull kan du givetvis fortf vara fp-are. Jag skäms dock för fp i så många andra frågor att jag inte kan vara medlem. Eftersom jag vidhåller min socialliberala ideologi, för frihet, socialt ansvar, rättssäkerhet, integritet etc. Sådant som Johan Batong m fl trampar på.
    Människan är viktigare än makten.

    Betr homovigslar. Jag har inget emot homosexuella i sig, trots att jag är hetero. Det jag inte förstår är de militanta homon som anser att alla andra också ska anpassa både liv och åsikter efter dem. Det känns inte liberalt!

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/10/makten-ar-en-farlig-drog.html

    SvaraRadera
  4. Jo men Lars-Erick! Bli medlem för att förändra! Så länge du i grunden är socialliberal hör du hemma i folkpartiet.

    Jag har heller inget emot homosexuella i sig, och tycker att både Islands nya statsminister, Tysklands nya utrikesminister och vår egen miljöminister verkar vara jättebra representanter för folket. Jag hade heller ingenting emot partnerskapslagen eller möjligheten att i vissa fall prövas för adoption. Det är viktigt att värna en god människosyn och ta så mycket hänsyn till en utsatt grupp som det bara går.

    Det jag fått problem med är det sista steget där varken skola eller kyrka ska få säga att det är något enastående eller speciellt med kombinationen man+kvinna - eller att det kan vara en liten, liten fördel för ett litet barn med två föräldrar att, allt annat lika, ha en närvarande, vårdnadshavande mamma jämfört med att ingen ha. Eller för ett barn med två föräldrar att, allt annat lika, ha en närvarande, vårdnadshavande pappa jämfört med att ingen ha. (Det är dumt att göra sej dummare än man är - t.o.m. om det är för att vara snäll). Och där samhället nu uppmuntrar även avsiktlig, med berått mod iscensatt faderlöshet, bara för att det nu anses som något slags mänsklig rättighet att både ensamstående och lesbiska par ska erbjudas inseminering. (En annan sak är att barn har ett självklart och lika stort värde oavsett tillkomsthistoria, liksom människor ö.h.t. oavsett läggning).

    Särskilt att kyrkan nu måste trassla till vigselritualen för att göra alla glada och Jesus könsneutral känns bara löjligt (välment men vansinnigt). För att Matteus 19 ska bli läsbart i nya ritualen måste man ju rätta i stil med det här: "Skaparen gjorde i begynnelsen människan till man och kvinna (ändra man och kvinna). Därför ska mannen (ändra) lämna far och mor (ändra) och hålla sej till sin hustru (ändra). Och de två ska bli ett kött." Alltså: "Skaparen gjorde i begynnelsen människan till ett par. Därför ska en person lämna sina föräldrar och hålla sej till en annan person. Och det två ska bli ett kött."

    SvaraRadera