Hur ska man se på detta?
Ja, som jag tidigare påtalat duger inte Amnestys argument att "det är fel att döda för att visa att det är fel att döda." Det argumentet stjälper hela rättsordningen, för i så fall är det ju också fel att ta pengar av någon (böter) för att visa att det är fel att ta pengar av någon (stjäla), och fel att beröva någon friheten (fängelse) för att visa att det är fel att beröva någon friheten (olaga frihetsberövande). Staten och rättssamhället har helt enkelt rätt (ja!) att som straff tillämpa metoder som vore straffbara om vi som enskilda ägnade oss åt dem.
Kritiken mot dödsstraffet måste alltså helt och hållet drivas längs andra linjer. Vanligast är kanske den om gottgörelse vid felaktiga domslut. År i fängelse kan man knappast heller kompenseras för fullt ut, men man kan i alla fall - om man fortfarande lever - nås av en ursäkt och åtminstone ett försök till kompensation i form av penningmedel. Är man död så är man död och inga ursäkter hjälper. Dessutom ska ju någon utföra dödsstraffet, och det är knappast något särskilt roligt uppdrag om man inte är ren sadist. Dessutom legitimerar man segrande diktatorers sätt att för alltid bli av med besvärliga konkurrenter eller oppositionella (Saddam Hussein skulle givetvis avrättat George Bush om han kunnat ta kontrollen över USA).
Men även om en brottsling är skyldig utom allt tvivel, har erkänt brottet och kanske t.o.m. själv önskar dödsstraffet istället för långa fängelseår (som inte självklart upplevs som så mycket humanare), så återstår den andliga dimensionen: Det är obegripligt att t.ex. presidenter som George Bush - som definierar sej själva som troende - kan ta på sitt ansvar att skicka en person som Saddam Hussein rakt in i evigheten. En som inte ångrat sina brott, en som av allt att döma vägrat försona sej med såväl Gud som människor - och så pressar Bush på för att han ska avlivas! Och att ha ett system där bara ångrande syndare kan avrättas, duger förstås inte heller. Alltså bör folk inte avrättas över huvud taget.
Jag anser att både Amnesty och andra borde prova den här argumentationen gentemot både USA och muslimska dödsstraffsanhängare i Mellanöstern. Den borde i varje fall vara värd att pröva. Att den skulle bita på materialistiska, kommunistiska Kina har jag dock inga som helst förhoppningar om.
Tyvärr lär det vara svårt att få acceptans för ditt arguments med "den andliga dimensionen".
SvaraRaderaFörsöka duger, men de som förspråkar dödsstraff är nog inte mottagliga för sådant, vad de än kallar sig.
Däremot bör aspekten av ev felaktigt domslut betonas mera. Det går ju inte att ändra en verkställd dödsdom. Att domstolar inte är perfekta blir ju allt tydligare.
--
Den svenska horisonten då? Jag är inte så säker att dödsstraffet är borta för gott. Detta med tanke på de groteska åtgårder som idag tas till i "terroristbekämpande" syfte, men med ändamålsglidning ända ner till bötesbrott... Med lagstiftare som Ask och Batong-Pehrson känner jag mig inte säker. Deras mentalitet och ridande på fördomsfulla opinioner är livsfarlig för allt vad gäller rättssäkerhet och vanlig eftertänksamhet.
Jag utvidgar resonemanget en smula och gör en egen bloggpost om detta. Det är en viktig fråga, och jag tror att jag har lite fler besökare än din blogg. Länkar till dig givetvis.
SvaraRaderaLars: "Tyvärr lär det vara svårt att få acceptans för ditt argument med 'den andliga dimensionen'.
SvaraRaderaFörsöka duger, men de som förspråkar dödsstraff är nog inte mottagliga för sådant, vad de än kallar sig."
Jag tar fasta på ditt uttryck "försöka duger", Lars-Erick! För rena maktspelare struntar givetvis i ALLA argument av principiell natur (sekulära såväl som religiösa), och torde bara lyssna om man kan visa att deras makt på något sätt hotas av dödsstraffsutövandet. Jag tror varken att sådana sover dåligt om nätterna p.g.a. argumentet om felaktiga domslut (som ju inte nödvändigtvis behöver kännas giltigt i de uppenbaraste mördarfallen) eller p.g.a. Amnestys mer enfaldiga argument om att rättsstaten inte skulle ha rätt att göra sådant som enskilda inte får. Jag tror däremot att sådana som George W Bush (och motsvarande frommisar i arabvärlden) allvarligt skulle överväga frågan om t.ex. megapastorn Rick Warren - eller någon uppsatt mulla - liksom påven kom fram till att dödsstraffet strider mot läran om själens dignitet och behov av tid för ånger/bättring.
(Kompletterat med det mer sekulärlogiska argumentet om orimligheten av att enbart avrätta ångrande och troende, tror jag faktiskt att den här övertalningslinjen skulle ha effekt och att det är stor skada att den inte ens verkar ha prövats p.g.a. ovilja att ta religiösa grundtankar på allvar. Men man behöver inte alls dela några metafysiska dogmer - utöver den om logikens giltighet och den om alla människors lika värde - för att kunna argumentera utifrån premissen "Givet att" o.s.v. "Borde då inte...").