Hurra, nu kan även män föda barn här i Sverige

Ja, det är mycket som händer och sker nu, även i det som inte får stora rubriker. Onsdagen i förra veckan bestämde riksdagen att "fördomen" att endast kvinnor kan föda barn är överspelad. Sveriges barn har genom historien liksom i vår egen tid då och då fötts av karlar, vilket alla nu förväntas erkänna.

Jag avundas inte de lärare som förväntas lära våra barn detta. Men tvångssteriliseringsretoriken i debatten - läs demagogiken - har kanske varit för svår att genomskåda även för utbildat folk.

En folkpartifarbror från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.

Grattis på 200-årsdagen, Sören!

Idag skulle Sören Kierkegaard ha fyllt 200 år. (Nåja, skulle och skulle). Hans författarskap är ju omfattande, trots att han inte blev mer än 42 år, men hans särskilda andliga testamente till Norden och dess folkkyrkor är de 10 numren av tidskriften Öieblikket, skrivna under hans sista levnadsår.

Jag skulle nog säga att det borde höra till allmänbildningen för anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan att ha läst vad den furiöse dansken skrev också om detta (inte bara det klassiska om villkoren för att bli en god lärare eller hur livet förstås baklänges fast det måste levas framlänges). Man behöver inte hålla med honom om allt - visst går han för långt i vissa avseenden - för att inse att han slår åtskilliga del spikar på huvudet.

Han firas, ironiskt nog, idag med en festgudstjänt i Köpenhamns domkyrka, med en mängd prelater och självaste drottningen närvarande. Det är, som Victor Svanberg påpekade ifråga om Strindberg, mycket svårt att arrangera ett Kierkegaard-jubileum utan att det ter sej löjligt för de som känner till hans skrifter (särskilt i kyrkan!), men man kan samtidigt förstå att det är svårt att låta bli.

Ikväll handlar det f.ö. om Kierkegaard på Filosofiska rummet i P1.