måndag 13 januari 2014

Ken Robinson håller ett härligt föredrag om våra barn och skolan

Upplagd av kl.
Etiketter: ,

3 kommentarer:

  1. Alma21 januari 2014 kl. 19:19

    Det tragiska är att vår skola går mot mer standardisering och på gymnasiet tar man bort estetiska ämnen och språk och manglar på med matte och naturvetenskap. Mindre litteratur i svenskan, mer grammatik (som jag älskar men jag inser att litteraturen är viktigare för ett lyckligt liv och lärande hos mina elever). SUCK=(

    SvaraRadera
  2. Alma22 januari 2014 kl. 20:42

    Du är så snäll Andreas såg att du försvarat mig på SvKs egen Kissie-blogg/Dag Sandahls) men det var länge sedan så jag kopierar in mitt svar här också:
    Tack käre Andreas, du är en mer tålmodig människa än jag ens kan hoppas på att bli och jag är glad att du försvarar mig och ser gott i något jag har svårt att vaska fram guldkornen ur. Men jag gillade betraktelsen inför första Advent så det finns ju gott också att hämta för en mindre vidsynt person som jag. Vi vet ju också att Surpööls bittra sinnelag blev barnens räddning från underjorden, så varför inte=)

    SvaraRadera
  3. Andreas Holmberg25 januari 2014 kl. 22:22

    Ja, jag brukar också tänka på Surpöl ibland (och ibland känna mej som honom för den delen ;o). Mitt tålamod ska vi inte tala om, men tack själv för de vänliga orden. Ja, vi får öva oss att vaska guldkorn som i Lannavaara - att pröva allt och behålla det goda.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)