Vetenskapen stillastående p.g.a. illamående?

När jag läste på Umeå universitet fick jag veta att man i dessa kretsar beskrev den 2 maj så här: "Vetenskapen stillastående / på grund av illamående." Fast då tyckte jag väl att man borde ha kunnat återhämta sej från valborgsfirandet under 1 maj för att återgå till näringarna den 2 maj.

Men sen förstod jag att om valborgsfirandet blev så vilt att man mer eller mindre "dygnade"; d.v.s. slog ihop siste april och första maj till ett enda långt 48-timmarsdygn, så blev 2 maj i alla bemärkelser "dagen efter", d.v.s. den dag då man tog det riktigt, riktigt lugnt. Jag har själv märkt att om man, även helt utan alkoholintag, försummar sin nattsömn betänkligt, så är det inte i första hand den närmaste dagen som drabbas, utan påföljande dag, även om man natten till den sovit riktigt ordentligt. Man tar helt enkelt inte igen ett så stort sömnbortfall på en enda natt, och de överlevnadshormoner som utlösts när man "dygnade" är inte längre aktiva.

Hursomhelst blev 1 maj inte så kall som befarat, även om det haglade då och då, och själv blev jag en magnifik naturupplevelse rikare, då jag upptäckte Hälsinglands minsta å och badande drack dess vatten i djupa, stora klunkar. Jo, det är sant: vattnet i åns övre del är fullständigt drickbart - och ett tillhåll för fina bäcköringar! (Tyvärr gick jag bort mej när jag skulle återvända till bilen längs vad jag trodde var en genväg... men till slut så). Men tänk att vitsippor och kabbelekor redan börjar vara utblommade!

F.ö. var detta en av de kallaste valborgsmässoaftnarna - med snöfall när jag "nattvandrade"! - men samtidigt den grönaste jag upplevt norr om Dalälven. Björkarna var faktiskt så där härligt ljusgröna som de bara brukar vara vid Mälaren och söderut i april.

Och när jag igår tog det traditionella 1 maj-doppet efter majbrasekorvgrillningen hade vattentemperaturen i Iggsjön sjunkit från 10 till 9 grader. Dock bör ju till vår tröst påminnas om att isen ifjol låg kvar på sjön ända in i maj (i år försvann den redan i mars!), så när som på de strandnärmaste meterna där jag kunde sagda dopp. (Tur, för jag hade glömt isyxan!).