Svarta juli?

Jag kan tänka mej en del skäl att kalla juli 2014 "Svarta juli" - situationen i Norra Irak eller Gaza t.ex. - Men att 38 svenskar (av uppskattningsvis 4 miljoner badare) har drunknat är baske mej inte någon god anledning att svartmåla högsommarmånaden. Det är klart att varje drunkning är en tragedi, alkoholrelaterad eller inte, men det enkla sambandet är ju följande: Om ingen badar drunknar ingen - om folk badar drunknar en del. Vore det därför bättre för folkhälsan om ingen badade?

Än en gång: varje barnbarn eller morfar som drunknar är en tragedi. Men att ca 1 av 100 000 badare drunknar är inte någon katastrof, inte ens någon nyhet, om ni frågar mej. Att en drunkning blir en nyhet är en sak, men att måla upp vår ytterst modesta drunkningsstatistik som något slags "ve och fasa"-läge är helt enkelt ytterst missvisande.

Det är ju t.o.m. så att det är tveksamt om drunkningarna skulle minska bara för att folk lärde sej simma ordentligt. Mina barn kan nu simma alla tre, men jag ser ju att risktagandet därmed också ökar - när det gäller olika former av dykning o.s.v. Vore det därför bättre om ingen kunde simma och därmed inte skulle våga bada längre ut än på grunt vatten? Nej, för simning har ett egenvärde och är en underbar motionsform (inte minst för oss fetlagda) - risken att drunkna är ett pris jag gärna betalar för att få tumla om med ungdomar och fiskar!

Juli var inte svart. Den var - ur badsynvinkel åtminstone - ljus och underbar!