Gott Nytt År!

Idag, Primus Martii, önskade de gamla romarna varandra Gott Nytt År! Så jag gör väl det, jag också. Särskilt så här efter skottdagen känns det ju verkligen som ett nytt år, och vårt nuvarande års sista fyra månader (sept, okt, nov, dec) är ju numrerade utifrån denna dag som nyårsdag.

En nyårsönskan är att Europa återigen ska börja stå upp för rätten till asyl för asylbehövande. Det håller inte att lägga allt ansvar på Turkiet och Grekland. Det håller inte att Sverige ensam ska ta ansvar heller, men just nu visar vi verkligen inte vägen.

(Den andra sidan av myntet är givetvis att personer som inte visat sej ha asylskäl ska avvisas - försumligheten därvidlag har väsentligt underminerat asylrättens legitimitet).

Avslutar med att hänvisa till Kaj Munks underbara blåsippsdikt "Sangen om den blå anemone" som dateras till just 1 mars. Vilken vårkänsla den av nazisterna mördade mannen förmedlade! Det är en djup innebörd också i titeln på hans självbiografi ("Foraaret kommer så sagtelig").