Hur fick Jimmie, Björn, Richard och gänget för sej att gå med i det här partiet?

Jag har sagt det förut och säger det igen: SD ska inte respekteras mer bara för att de blivit stora. Inte ett dugg mer nu än när de hade 0,4% eller 1,8%. Klart de ska ha sina riksdagsplatser och pratas med som människor (det är ju enda sättet att vinna över dem till de någorlunda anständiga partierna), men det finns ingen anledning att förhandla med dem och ge dem inflytande i onödan, d v s innan de uppnått 51%.

Och ni som idag förlöjligar och hånar Annie Lööf och Jan Björklund för att de hellre har stöd av Socialdemokraterna än av Sverigedemokraterna kanske kan fundera ett varv till. SD är (liksom V) ett parti som inte kan fira sitt jubileum med stolthet. (Notera särskilt Jimmie Åkessons uttalanden i översta filmklippet nedan!). Begrunda även statsvetaren och pastorn Stefan Swärds skäl till att hålla distans till SD och Tomas Rambergs analys av SD-stödet till M och KD.

Dagens läge, när Löfven röstats bort som statminister och Kristersson (snart) som statsministerkandidat är väl ändå en historisk chans att koppla bort både SD och V från regeringsinflytande! Visst kan de då växa ytterligare - men inte får något av partierna 51% i förstone och de lär ju aldrig kunna regera tillsammans, även om ytterligheterna ibland berör varandra. En aktiv opposition - som varje regering behöver - lär de ju dock kunna utgöra och därmed fylla en viss samhällsfunktion.

S kan visserligen inte säga så mycket om högern tar stöd av SD, när de själva regerat med stöd av kommunister och t o m stalinister. Men att vi liberaler skulle göra eller ens acceptera något liknande på den borgerliga kanten, det kan väl ändå inte någon tro!

Skärp er nu, Kristersson och Löfven! Gör som jag, Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg sagt och börja regeringsförhandlingarna nu! (Ihop med Björklund, men jag kräver inte att han får bli statsminister).


F.ö. är det den 30 november i år 300 år sedan Karl XII fick en - mest troligt norsk - kula genom huvudet. Om Karl XII-firandet i Lund 1853-1993 kan ni läsa här, se även filmen nederst. Jag vill då passa på att hedra min handledare, historieprofessorn och folkpartistiske kommunpolitikern Sverker Oredsson (1937-2018), som lämnade oss i år och som säkert skulle ha skrivit en artikel om 300-årsminnet ifall han levat. Men han har redan skrivit så mycket, även om Karl XII, t ex här i Populär Historia.

Tack för allt, Sverker!




Glöm inte heller Mattias Karlssons reaktion efter besvikelseresultatet 2018: SEGRA ELLER DÖ! (Med klassisk bild på Karl XII:s karoliner )