Logiskt utfall av regeringsförhandlingarna

Vissa gormar väldeliga nu. Men Annie Lööf och Jan Björklund gjorde ju bara samma bedömning som även Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund gjorde 2014: att Alliansen inte kan regera när den är mindre än de rödgröna och Sverigedemokraterna bara behöver rösta på sitt eget förslag för att de rödgröna ska kunna spöa Alliansen. (SD behöver alltså inte aktivt rösta med vänsteroppositionen, vilket ju är betydligt pinsammare).

Skulle de nya partiledarnas analys (Ulf Kristoffersson och Ebba Busch Thors) ha någon grund i verkligheten, hade ju Alliansen aldrig behövt lämna regeringsmakten för fyra år sedan: det hade bara varit att regera vidare med aktivt stöd av Sverigedemokraterna.

Konstigt att Kristoffersson (först Kinberg Batra som fick avgå!) och Busch Thor svävade så på målet beträffande relationen till Sverigedemokraterna. Eller rättare sagt: att de faktiskt var så tydliga med att de tänkte försöka regera även om Alliansen blev mindre än de rödgröna. D v s att även en röst på SD i deras ögon skulle kunna bilda underlag för en Kristoffersson-regering.

Den analysen och den "informationen" - som saknade förankring i Alliansen som helhet - kan ha kostat Kristoffersson statsministerposten. Han hade hehövt vara tydligare med att den som ville ha honom som statsminister inte kunde rösta på Sverigedemokraterna. Och han hade då bara behövt få ett (1) mandat ytterligare på SD:s bekostnad, så hade han varit statsminister nu. Inte osannolikt alls.

Men de rödgröna backade i höstas jämfört med förra valet. Det är därför rimligt att politiken inte blir lika mycket vänster som tidigare - och det har både Annie Lööf och Jan Björklund genom tuffa förhandlingar sett till. Att överenskommelsen slår mot nyetablering av kristna friskolor är inte särskilt liberalt, men Moderaterna gick ut sista veckan före valet med samma förslag (tills vidare). Det värsta är att varken Centerpartiet eller Socialdemokraterna tvingas lämna Svenska kyrkans beslutande organ. Där är Centerpartiet inte en liberal motor utan en konservativ bromskloss.

Och vem ska ta tag i den här verkligheten? I en tid som ser knäsättningens och änglamakeriets återkomst.