LIBERALPARTISTER VID SKILJEVÄGEN
Naturligtvis bör Liberalerna ge besked i regeringsfrågan. Och det beskedet bör rimligen vara detsamma som både 2010, 2014 och 2018, d v s: blir den gamla s k alliansen större än partierna till vänster så kör vi! Blir vi däremot beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd (d v s av att SD inte lägger ner sina röster eller röstar på sej själva) kan vi inte delta i den regeringskonstellationen - eller ens släppa fram Kristersson som statsminister.
Människor bör ju nu veta att om de inte vill ha en socialdemokratisk statsminister måste de rösta på något av de gamla allianspartierna. Många fick förra valet för sig - pga otydliga besked från Kristersson och Busch - att det gick bra att rösta på Åkessons parti också, eftersom det ändå skulle bilda underlag för en borgerlig regering. Hade bara två av SD-mandaten tillfallit M istället skulle inte Löfven ha blivit statsminister.
L och C gav tydliga besked före valet, men M bluddrade eller varnade inte tillräckligt tydligt för en röst på SD. Det var ett misstag. Väljarna har nu i alla fall sett hur kontraproduktivt stödet för SD är - t o m för dem som har minskad invandring som hjärtefråga.
Men så här 100 år efter att L och S tillsammans införde demokratin i vårt land står de partierna knappast längre ifrån varandra än då. Tvärtom har Socialdemokraterna nu övergivit inte bara revolutionen utan även själva socialismen. Skillnaden är att för 100 år sedan ville vi båda driva den totala samhällsutvecklingen åt vänster, medan vi under min livstid, när skattekvoten legat mellan 40 och 50%, varit mer oeniga om själva inriktningen, ibland även inom partierna.
Förutsatt att L är kvar i riksdagen 2022, trots att vi inte på förhand kan lova att rösta för Kristersson som statsminister, kan det så klart också bli aktuellt med fortsatt mittensamverkan. Om "alliansen" alltså inte blir större än S+MP+V. Men Socialdemokraterna håller på att regera sönder sig, Ett skäl att stödja S vore om de, som jag tror, i god tid före valet presenterar en kvinnlig statsministerkandidat. 100 år efter den kvinnliga rösträtten ligger det ett egenvärde i en kvinna som statsminister, även om de nya könsbegreppen från 2013 inte utesluter att vi redan haft en.
Och ett oeftergivligt krav för närmare samverkan med både C och S måste vara att dessa partiers inblandning i ett trossamfunds inre angelägenheter upphör, senast inför kyrkovalet 2025. De som vill lära nya svenskar att hålla isär stat och religion måste föregå med gott exempel.
Andreas Holmberg, Iggesund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar