Qwarnbyggare från Solfwo flyr för fienden Ryssen i Västerbotten 1716

Anno 1717, den 19 Martij, vid ordinarie Laga Winterting i SKIELLEFTEÅ. 

(Copia: Tore NIlsson Anno 1975, Andreas Holmberg Anno 2023)

/  4.

Qvarnbyggaren Erich Olofsson ifrån Österbottn Malax Sochn och Solfwo by beklagade hwem som enär fienden uti nästledne December månad förspordes till Piteå wara ankommen, hwarest han den tiden sig uppehölt, tagit sin Kiälcke, lagdt derpå det lilla han ägde, som war

en liten kista

ett skrijn,

en skinsäck,

en strömmingsbytta,

een Byssa,

een huggyxa och en Jernpanna

och med sin hustru och Son Hans tagit samma Persedlar Landwägen hijt Söderåt om Nattetijd. Enär han kom till Åbyn 4 mil ifr. Piteå, spordes att Ryssarne woro i antåg strax efter, då de af flyktingarne som hästar hade, körde fort Söder åt, men han med de sina gingo till fots hijt åt wägen. Enär de woro komne ett stycke opp i Backen från Åbyn, kunde de för de många efterkommande hästar ej hålla ut längre, utan drog kiälcken litet af wägen. lade ofwannämnde Persedlar af Kiälcken (litet af wägen) neder i snöns, den de hastigast kastade deröfwer och luppo efter wägen.

Enär de kommo inemot Tåmeå. tröttnade hustrun, men han och sonen höllo wägen längre fram /: dock heelt uttrötte och hungrige :/ till Fråstkågeå, och omsider till Skiellefteå Kyrkia och sedan till Löfånger, men hustrun hinte allenast till Storkåge.

Enär Larmet stillades, gick han tillbaka att see efter lämnade saker i skogen wid Åbyn, då han ingått hos Augustin Johansson at förnimma, om han hördt någon de samma öfwerkommit, såwida de icke funnits på det ställe han dem lämnade, hwilken sade sig ej mera hördt der om än at twänne Gåssar ifrån Tåmeå sedt Strömmingsbytta wid wägen.

Enär Erich kom till Tåmeå, fan han där Kistan opbryten och tom hos hustru Sara, som hon sade att en Prästedotter där Insatt, som farit till Phålmark by, dith Erich gick, men råkade henne icke hemma, dock fick han där igen Tälgyxan, två st. hugguxor, ett stycke barkadt läder, med det öfriga som i kistan war, men för honom är ännu bårta skinnet med een Compass uti, een Psalmbook, een Quinfolcks Myssa, een hatt, ett par wantar, een fältknif, och dess Resepass med något annat smått af ringa wärde.

Noch är bårta Byssan, två st. huggyxor och een skinsäck, där uti warit en Rya, en Renskinsfäll, och een gammal Klädesråck, tree par strumpor, ett par Wanttar. Och som Erich Pärsson i Åbyn hemfördt Kistan, så anhåller Erich Olofsson at han måtte sig förklara, om han sedt de ännu bortowarande persedlar.

Erich Pärsson tillstod sig öfwerkommit kistan Söndagsmorgon efter Larmet, den han hemfördt, så ock Säcken, Strömmingsbyttan och Kiälchen på samma Ställe, men tog allenast kistan derifrån, som en Prästedotter sedan till sig kände. Han hade ock före optagit en annan kista som en hustru ifrån Piteå ägde, och skall han aldrig öpnadt Qwarnbyggarens kista utan Prästedottern tog den ifrån honom läster.

Qwarnbyggaren sade, att Erich icke bekändt förr det han tagit kistan. Sade härhos sig hördt, att Tålfman Nils Fårss skall kiöpt een Panna utaf een Ryttare som torde wara hand. Nils Fårss ehrkände det samma och skall han givwit Ryttaren för densamma En daler Kopparmynt och några matpersedlar.

Nils Fårss´ dräng Nils Olofsson skall för Erich Persson omtalt, att Nämdeman Nils Fårss funnit een byssa utan Lodforme, den han giordt sig  af trä, stööpt sig een Kula och sedan skuttit een Skata med samma Byssa. Nils Fårss neckade dertill och sade sig någon annan Byssa haft än sin egen, som han gjodt sig Lodfoorm till, skolandes Nils Olofsson hafwa sagdt att Nils Fårss son Johan om tio åhr har det för honom bekänt.

Nils Olofsson tillstod sig hördt af Nils Forss´ son Johan om sine tio eller ellofwa åhr, att denne funnit een byssa utan lodform som han gjiordt sig af trä och skutat en Skata men hwad byssa det war, anten husbondens eller någons annans, sade Nils war sig okunnigt, af gårdsfolket har han ock hördt, att hudsbondfolket kiöpt een Panna med tre fötter och handtvätt uti, som qwarnbyggaren igenkände och honom nu tilstältes.

Pär Pärsson i Tåme wittnade sig sedt en bytta med Strömming uti uppå samma ställe som qwarnbyggaren lemnadt sina saker, den han ej tog, utan der lät qwarstå. Uppå samma ställe låg ock en lädersäck, som han tyckte, med gambla kläder uti, den han der lät qwarligga. Oppå samma ställe optog han een Rijn och med sig hem bar. Sammaledes ock en Klädesrock.

Dessa Pärsedlar har Pär förr än nu icke oplyst eller kungiordt, men lofwade ägaren återlefwerera.

Den 20 Martij.

Tilstod Pär Pärsson i Tåme(å) sig hafwa om händer af qwarnbyggarens saker förutan det som han i går bekände een gammal Rehm som ett hästetäcke, och kielcken, och hoos hans granne Elias Nilsson är ett Rehnskin och en Manfolks Mössa.