Ett nytt liv - så länge snön är kvar åtminstone

Sedan min fru i fredags eftermiddag sa "Ut och åk skidor" så har jag gjort just det. En mil om dan. Nu är jag uppe i 5 mil. Helt klart syresätts blodet på ett annat sätt än tidigare, även om kaggen på magen knappast förtärs i brådrasket. Men lite packning ska man ju ha med sig i skog och mark ;)

Huruvida detta är ett verkligt nytt liv återstår att se. Kommer Gumman Tö i morgon är det antagligen slut med mina frisksportarambitioner. Att jogga är förfääärligt tråkigt - då får man ju inte vila ens i utförsbackarna. Men så länge snön ligger, min fru vill och byxorna håller tänker jag fortsätta. "En mil om dagen / håller doktorn från magen."

För att nu komma in på ämnet livsåskådning, skulle jag vilja slå ett slag för mer skogsmotion av rent andliga skäl. Inte nödvändigtvis under gudstjänsttid (även om friluftsgudstjänster är underbart) men som en möjlighet till vardagsandakt och vardagsmeditation. Det är sällan t.ex. en sång eller psalm - eller varför inte ett bibelord? - liksom går in i blodomloppet som när den sjungs eller högläses i skidspåret. Även den som inte är troende och bedjande har en fantastisk möjlighet till reflektion eller "bara" ren re-kreation. Åter-skapelse erbjuds ständigt. "Se, jag gör allting nytt" säger Gud enligt bibelns sista bok. Både kropp och själ får vi lägga i hans re-formerande hand.