Inte fel att önska

I lördagens Ljusnan (24/3) ondgör sej Mauri Ignatius över att flyktingar enligt Ljusnan "ratar Bollnäs". Enligt honom är det tydligen illa att flyktingar har synpunkter på var i Sverige de vill bo. De ska vara mer ödmjuka än så.

Fast det kan väl ändå inte vara fel att önska? Man kan förstås diskutera i hur stor utsträckning önskemålen ska tillgodoses. Men jag tror att varken Mauri eller jag som flyktingar i ett framtida, välmående Somalia helt skulle strunta i om vi placerades i en tråkig ökenhåla nära gränsen till Etiopien eller om vi fick bo vid kusten i huvudstaden Mogadishu, nära Indiska Oceanens sandstränder. Särskilt om de flesta nordbor bodde vid Somalias sydvästkust.

"Vi utlänningar vill ju gärna vara nära varandra, på grund av språket och så", säger Yousef Kasem Mohammed i lördagens Ljusnan (pappa i en familj som faktiskt valde Bollnäs!) Helt naturligt, tycker jag, oavsett om man är flykting eller ej. Varför hamnade annars så många utvandrade svenskar just i Minnesota på 1800-talet?

Det är kanske snarare Ljusnans ordval ("Flyktingar ratar Bollnäs") som borde ifrågasättas? "Många föredrar andra orter" hade kanske varit en mer saklig och mindre provocerande rubrik?