Ut med politrukerna från kyrkomötet

Den 20 september 2009 är det kyrkoval (för oss som är medlemmar i Svenska kyrkan). Den 20/9 2009, lätt att komma ihåg.

Och fram till dess ska de politiska partierna bort från kyrkan! Snart sänker sej julefriden, men redan nu vill jag flagga för den kampanj som jag och andra tänker föra vintern 2009, nämligen en kampanj för att alla politiska partier ska dra sej ur kyrkovalet. Inte bara frisera sin partibeteckning något, som "Kristdemokrater i svenska kyrkan" eller "Folkpartister i svenska kyrkan (FISK)", eller rejält som "Fädernas kyrka" (sd), utan dra sej ur på riktigt!

Sverigedemokraterna är åtminstone konsekventa - de vill verkligen återinföra statskyrkan och på så sätt är det inte konstigt att de engagerar sej i Svenska kyrkan som politiskt parti. Men det är faktiskt ganska äckligt att folkpartister och kristdemokrater, som absolut och på riktigt ville skilja kyrkan från staten, också efter den formella skilsmässan fortsätter uppträda som folkpartister och kristdemokrater också i kyrkan.

Kyrkan kan ju omöjligen vara skild från staten, när samma partier som t.ex. bestämmer om äktenskapet i riksdagen sedan kan knalla över till kyrkomötet och bestämma samma sak där. Oavsett var man står i äktenskapsfrågan, komprometteras ju kyrkomötets beslut (precis som ämbetsreformen 1958) av att det med visst fog uppfattas som ett rent politiskt beställningsjobb. Reinfeldt lovar och kyrkan lyssnar. Jag kan som politiskt liberal i princip även tänka mej att diskutera t.ex. en legalisering av polygami eller syskonäktenskap - om nu staten inte ska lägga sej i vuxna, frivilliga familjebildningar - men skulle som konservativ evangelisk-luthersk kristen bli ytterligt bekymrad om Svenska kyrkan då återigen uppfattade sej som förpliktigad att välsigna allt som staten godkänner.

Av detta och av många andra skäl är det hög tid att nu äntligen skilja kyrkan från staten på riktigt. Att de politiska partierna dominerar i kyrkans beslutande församling är precis lika olyckligt som om riksdagspartierna vore definierade av tro: "Islamiska partiet", "Ateistiska partiet", "Lutheranerna", "Nyandliga partiet" och "Buddhisterna". På vilket sätt har jag i kyrkliga frågor något gemensamt med alla "folkpartister"? Folkpartiet består ju just av både sekulära humanister, konservativa lutheraner, buddhister m.fl. som har en gemensam politisk ideologi. Det passar bra i riksdagen. Men i Sveriges evangelisk-lutherska kyrka???

Vi har ju inte som folkpartister, inte ens som kristna folkpartister, någon gemensam syn på t.ex. bibel, evangelisation och mission - vore det då inte rimligare att ansluta sej till andra nomineringsgrupper utifrån inställning i just kyrkliga frågor? T.ex. Frimodig kyrka eller Gabriel - eller någon nomineringsgrupp man själv vill bilda tillsammans med likasinnade från alla politiska partier (eller helt opolitiska). Och i somliga fall vore det rimligaste förmodligen, sanningen att säga, att man helt lämnade kyrkan. (Borde jag t.ex. som evangelisk kristen verkligen känna mej kallad att sitta i styrelsen för sekulära förbundet Humanisterna?).

Alltså: Bort med riksdagspartierna ur kyrkomötet redan 2009! Skriv insändare och bilda opinion, allihop - även ni som inte är medlemmar i Svenska kyrkan men vill skilja era politiska partier från den konstiga och nästan världsunika inblandningen i Svenska kyrkans affärer. Ring och förmå kvarvarande partibekännare - hur goda kyrkopolitiker du än tycker att de är - att efter årsskiftet överge systemet och ansluta sej till en opolitisk grupp eller starta en egen. (Vi har faktiskt hela vintern på oss). Om de förstår att de annars förlorar våra röster kan det hända saker.

Det skulle ju kunna bli en riktigt rolig manifestation - om alla bara la ner och sökte sej till nya grupper tvärs över de i detta sammanhang ofta fullkomligt irrelevanta partigränserna! Jag instämmer helt i vad Lotta Gröning skrev i Aftonbladet (bortsett från hennes för en socialdemokrat oväntat osolidariska resonemang om kyrkoavgiften):

Skilj kyrkan från politrukerna!