OK att ratta lite vänster ibland

Ljusnans ledarsida den 1 april pryds av en förbjuden vänstersväng-skylt och ledarskribenten Fredrik Jarl (C) avvisar varje skattehöjning och dylikt i krisens spår. Som av en händelse tar Widar Andersson (S) i sin krönika samma dag upp frågan om den borgerliga alliansens långsiktiga mål. Skulle alliansen om den fick ständigt förnyat förtroende sänka skatterna i all oändlighet, som Widar tycks tro?

Det tror inte jag. Men det är bra att frågan ställs. Det har varit för lite diskussion om regeringsalternativens mål på sikt. Ohlyansens vänsterparti står fortfarande öppet för socialismen. Små steg åt vänster varje år ska till slut leda oss in i en helt ny riktning, käpprätt mot det socialistiska samhället. (Eller det kommunistiska, Ohly?). Socialdemokratin har, hävdat jag, i praktiken sedan 80-talet lämnat vägen mot socialismen men inte vågat erkänna det öppet. Och miljöpartiet har aldrig bekänt sej till socialismen utan bara till sin egen gröna småskalighet.

På den borgerliga allianssidan är det fortfarande oklart om "nya moderaterna" har samma ideologi som förut men av taktiska skäl vill köra långsammare. Eller om partiet verkligen gjort upp med sitt förflutna ute på högra vägrenen, och - liksom socialdemokratin - i praktiken blivit ett socialliberalt parti med en stark välfärdsstat på programmet.

Under en enstaka mandatperiod spelar det kanske inte så stor roll vad som är fallet - allianspartierna ju var överens om att ta en "moderat" rattning åt höger med några skattesänkningar och utförsäljningar av statliga företag. På samma sätt är det inte så svårt att förutspå ett måttfullt steg åt vänster nästa mandatperiod ifall det blir maktskifte 2010 - socialdemokraterna tackar nog Gud för den lilla "högervridning" som skett, så att de kan låtsas vara socialister några år till. Men det förändrar inte nämnvärt bilden av Sverige som en blandekonomi där det totala skatteuttaget ligger på runt 50% och där våra inkomster till stor del disponeras enskilt, och till stor del tillsammans med andra.

Min tes är att majoriteten av svenskarna vill att det ska förbli ungefär så. Och jag hävdar, trots att yttersta vänstern vädrar morgonluft när kapitalismen krisar, att en stor majoritet av svenskarna accepterar en modifierad marknadsekonomi, med vissa ofrånkomliga konjunktursvängningar, hellre än socialismen och dess jämna plågor. En en så djup ekonomisk depression som den vi ser nu tror vi borde vara möjlig att förebygga i framtiden och att tackla någotsånär konstruktivt i nutiden. Intressant nog argumenterade både Aftonbladet och Expressen den 2 april för rejälare statliga satsningar framöver.

Varje bilförare vet ju att man, om man vill komma någonstans, måste hålla lite åt höger ibland och lite åt vänster ibland. Men tvära höger- eller vänstersvängar är definitivt inte bra, särskilt inte om väglaget är halt. Risken är att man hamnar i diket, i fel körfält eller rentav på fel väg.

Jag vill inför valet 2010 få tydligare besked om moderater och socialdemokrater, som jag tror och hoppas, definitivt anslutit sej till en i huvudsak socialliberal mittenideologi. Annars, Widar Andersson, beror ju skatteuttaget i framtiden på hur långt åt höger - eller vänster - väljarna går vid valurnorna.

Vill man ha en marknadsvänlig politik med socialt ansvarstagande även på sikt är det nog nu som tidigare säkrast att rösta på folkpartiet liberalerna. Det finns fortfarande skillnader mellan partierna och man måste ju inte rösta på Reinfeldt bara för att han - just nu - är statsminister.

ANDREAS HOLMBERG (FP)