Att en miljard nu hungrar i en värld som sannerligen inte saknar resurser, det känns verkligen inte bra inför Domssöndagen. Och Domedagen. (Undrar om man alls borde köpa ris när efterfrågan är så stor i Asien - närproducerad potatis känns betydligt mer etiskt riktig). Och att vi skär ner på biståndet till fattigare länder under lågkonjunktur (fast det borde öka då!) är ju verkligen under all kritik. Finns det inte någon Josef som inser att om vi får pengar över av 1%-budgeten under goda år kan de behöva fonderas för att vi ska kunna satsa extra - eller åtminstone hålla en jämn biståndsnivå - under dåliga år?
Mitt hjärta i Höglandet dväljs, men ej här
2 timmar sedan
Det där är faktiskt komplicerat. Att handla i den eventuella närbutiken är oftast 10-50% dyrare än i de mer el mindre stora marknaderna. Men bensinen kostar (plus alla fasta kostnader man har om man måste ha bil, vilket man måste om man inte bor i Sthlm el en citykärna). Ris är ett måste när hustrun kommer från (det enda kristna landet i) Asien. Potatis är dyrt, men ändå billigare än ris. Och fraktas kortare väg.
SvaraRaderaAnnars är närodlat ofta större klimatsyndare än importerat. Allt inräknat.
Att slänga upp till en tredjedel av maten, det gäller nog "bara" de som har minst en medelinkomst eller mer, inte låginkomsttagare, sjuka och pensionärer.
Det blir en ständig avvägning mellan privatekonomi och klimatsamvete, där kassans storlek (litenhet) väger tungt.
Dock vill man gärna att biståndet inte skärs ned, men används effektivt.
Ja, visst är det komplicerat! Jag hoppas själv att de flesta inte slänger så mycket mat - tydligen är det till stor del stormarknaderna själva som slänger mat de inte lyckats sälja i tid (men som ofta ändå inte hunnit bli oätlig). Särskilt vad gäller kött är det ju som Vibeke Olsson Falk konstaterat förfärligt att djur som kanske haft en taskig uppväxt för att de ändå "bara" ska slaktas slutligen ändå inte ens äts upp utan bara hamnar på avfallshögen. Ett helt förspillt liv...
SvaraRadera