tisdag 24 november 2009

Sveriges Kristna Råd skulle ha stått upp tydligare också för homosexuellas asylbehov

Det är bra att Sveriges Kristna Råd tagit fram rapporten Skilda världar som belyser de fruktansvärda missbedömningar som Migrationsverket alltför ofta gör sej skyldig till - p.g.a. otydliga politiska direktiv, måste jag erkänna. Jag har länge retat mej på, och kommenterat, den konstiga synen att just religion och sexuell läggning är mindre behjärtansvärda asylskäl än politiskt engagemang - det ena som det andra kan väl folk lägga band på och dölja så att ingen behöver förfölja dom? Just den aspekten framställs faktiskt med retorisk skärpa i rapporten:
Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….” (Skilda världar, s. 8).
Men sedan, i rapporten i övrigt, faller liksom homosexualiteten som asylskäl bort. Det är synd, anser jag, rent av syndigt. För nu hade ju kristenheten i Sverige en chans att bevisa att konflikten kring det s.k. könsneutrala "äktenskapet" inte handlar om homofobi och förakt mot homosexuella. Men förutom stycket ovan är rapporten helt inriktad på förföljelse p.g.a. religiös tro.
Visst, det är på ett sätt naturligt när det nu är en "kyrklig" rapport, och man kan inte ta upp allt på en gång o.s.v. o.s.v. Ändå kommer jag inte ifrån att det hade varit ett utmärkt tillfälle att göra en insats först och främst för förföljda homosexuella som riskerar avrättning i t.ex. Iran - och samtidigt för de kristna samfundens goodwill i Sverige.
Jag hoppas verkligen att det inte var oenighet om saken som gjorde att homosexuellas asylbehov inte lyftes fram ännu mer i denna rapport. Som i övrigt är ytterst läsvärd och tänkvärd.

2 kommentarer:

  1. Jag gladde mig åt (referaten av) Sv Kristna samråds rapport. Men visst kan man hålla med om att det borde tryckts mera på det reella asylbehovet för både kristna och homosexuella.

    Men en "lustig" notering dock betr svenska myndigheters (m fleras) inställning till dessa två aspekter.
    Religion ses som ngt mkt privat, som inte kan och inte ska manifesteras i det dagliga livet. Att det är betydligt mera viktigt med religionen i andra länder, har svenskar o sv myndigheter svårt att förstå.
    Homosexualitet anses också som privat, men i Sverige som "naturligt" och då kan svenska myndigheter inte förstå att synen är en annan i många andra länder.
    "Vi" är alltså hemmablinda i båda fallen, men med något olika infallsvinkel.

    SvaraRadera
  2. Intressant iakttagelse, Lars-Erick! Fast bland många troende kan det nog i o f s vara tvärtom, även här i Sverige: att man kräver att få manifestera just SINA inre upplevelser utåt i det dagliga livet - både här hemma och runt om i världen - medan förståelsen är klenare för att homosexuella också vill göra det (måste dom hela tiden visa att dom är ihop, typ?). Men ska man vara rättvis måste man förstås erkänna att önskemålen om att kunna vara öppen är lika legitima vare sej det gäller politisk, religiös eller sexuell "läggning", och alldeles oavsett hur man bedömer bakgrunden till eller innehållet i den upplevda känslan och övertygelsen.

    SvaraRadera