Men det måste sägas i klarspråk: den utbredda avlivning av foster med Downs syndrom som nu äger rum i samband med systematisk fosterdiagnostik för äldre gravida, den är på intet sätt förenlig med dogmen om alla människors lika värde och den är en skam för sjukvård och samhälle. Det var på intet sätt tanken med abortlagen från 1974 att den skulle komma att användas till könsselektiv abort eller till något slags rashygien där handikappade barn ses som monster. Straffrihet av pragmatiska skäl och möjlighet till avgörande beslut på personligt ansvar innebär inte ett generellt moraliskt godkännande, ett carte blanche för fosterfördrivning. Men så uppfattas abortlagen tydligen idag, vilket nog är det största hotet mot dess legitimitet på sikt. Missbrukad frihet leder vanligen till ökade restriktioner. Alltså borde både lagens anhängare och kritiker kunna enas i arbetet för ändrade attityder till provocerad abort, och då särskilt till selektiv abort med rashygieniska drag.
Mitt hjärta i Höglandet dväljs, men ej här
7 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar