fredag 9 november 2012

Orgeln i Studio Acusticum

En blogg som heter Andraget måste förstås uppmärksamma det som händer på orgelfronten hemma i Norrbotten. Otroligt att Piteå fått ett så fantastiskt instrument! (Se presentationen nedan). Man skulle väl lite sardoniskt kunna konstatera att det flertusenåriga orgelinstrumentet de senaste 500 åren med råge återfått skrytfaktorn från kejsartiden och mer och mer återerövrar den profana världen. Just som akustisk "gränstänjarapparat" är nog orgeln oöverträffad. (Mozart: "Instrumentens drottning").



En liten sidoanmärkning: Gerhard från Marburg är säkert en fantastisk människa. Men jag min lokalpatriot hade nog trott att det var Lule-firman Grönlunds som skulle få göra orgeln. (Jag menar, om orgeln i konserthuset i Stockholm kunde göras av lulebor så hade de säkert...)

3 kommentarer:

  1. Det är klart att det måste du uppmärksamma! Måste medge att jag ännu inte hunnit kolla in detta nya underverk, däremot har jag nog sett och hört de flesta orglar i dessa trakter och i Musikhögskolan finns sedan flera år ju en "rätt fin" Grönlundare också. Har recenserat ett flertal orgelkonserter där under tidigare år. Inte minst av Hans-Ola Ericson.
    Och, yes, orgeln i Konserthuset i Sth skäms inte för sig den heller, vilket jag kunde konstatera i somras.
    Har ingen aning om varför man gick över ån efter vatten för denna Piteås nyaste orgel.

    Minns att jag en ggn i en recension kallade orgeln för ngt liknade en "1700-talssynt". Som företeelse alltå. Vilket Hans-Ola gillade. Det är ju ett instrument som vill likna en massa andra instrument, som en nutida synt.

    SvaraRadera
  2. Har du sett vad som är på gång Andreas!
    http://pastoffences.wordpress.com/2012/10/18/father-brown-with-mark-williams-your-questions-answered-by-the-bbc-producer/

    SvaraRadera
  3. Ja, visst har du rätt, Lars-Erick! Det musikaliska omfånget är både orgelns styrka och orgelns svaghet - den är på ett sätt "just to much", en slags synt, en "fuskorkester". Men sådana som Hans-Ola Ericsson och andra verkliga organister (Johann Sebastian t.ex.!!), sådana som faktiskt behärskar instrumentet till fullo, kan lyfta orgelmaskinen till en sublim nivå, där den faktiskt klingar som "instrumentens drottning".

    Sen är jag fortfarande lite kluven till "skrytbyggen" som orgeln i konserthuset - för att inte tala om den i stadshuset! - i Stockholm och kanske särskilt till dem som närmast dominerar somliga gudstjänstrum. Man kan i de senare fallen ibland få lust att göra som i Taizé - slänga ut orgeln och skapa en meditativ stämning med hjälp av tystnad och enkel stämsång. Inte minst när man tänkter på vilka kostnader orglarna kräver både vid byggnation och till underhåll. (Och vid organistutbildningarna!).

    SvaraRadera