Nu är visst gamle Abraham Lincoln bioaktuell. Tydligen skildras han återigen som nationens (och världens?) store ledare och hjälte. Men jag har personligen aldrig begripit hur man så reservationslöst kan beundra en person som kände sej kallad att avskaffa slaveriet med ett så blodigt krig, att lika många amerikaner (om jag är rätt underrättad) dog där som under alla 1900-talskrigen tillsammantagna. Och tror någon verkligen att sydstaterna behållit slaveriinstitutionen intill denna dag om Lincoln lyckats behärska sitt skjutgalna finger? Eller fick Lincoln bort rasismen i söder genom kriget? (Fråga Martin Luther King och andra...).
Sydstaternas - stora - moraliska fel var utan tvekan slaveriet. Men Nordstaternas var att de inte kunde respektera ett utträde ur federationen utan att ta till det ultimata våldet. Att bryta sej loss från London räknades tydligen som OK, men inte att bryta sej loss från Washington. Hur konsekvent är det? (Tänk om EU skulle hota David Cameron med krig för att britterna hotar med att lämna EU om de inte gillar framtida fördragstexter?).
Nej, Lincoln var förvisso en imponerande personlighet, som sagt många kloka saker. Men det är sant också om en del diktatorer. Och även om Lincoln inte var en sådan, var han en av historiens stora krigshetsare, det kan jag inte komma ifrån. Och helgade verkligen det tveklöst goda ändamålet - federationens bevarande och slaveriets avskaffande - detta minst sagt fruktansvärda, ja, ur alla humanitära synpunkter fullkomligt orimliga medel som krävde 630 000 militära dödsoffer. Att även sydstatare måste hylla denne man för att idag betraktas som pålitliga, patriotiska amerikaner är väl ändå närmast förnedrande (ungefär som om skåningar ska nödgas hylla Gustav Vasa eller Karl X Gustav)?
Nedan ses "Lincoln memorial". Påminner det inte snarast om ett avgudatempel?
Du gör rätt i att problematisera Lincoln, men även om kriget inte var bra så var han modig i slaverifrågan och jag tror knappast USA kommit längre på väg mot rasismen om slaveriet hade pågått ännu många fler decennier, eller kanske ett sekel till.
SvaraRaderaNej, jag tror inte heller att kampen mot rasismen hade gått bättre UTAN kriget eller utan principiella avståndstaganden från Nord. Kriget ter sej bara i mina ögon orimligt och oproportionerligt även i förhållande till att vissa positiva - men ändå oundvikliga - processer påskyndades (vem tror som sagt att de konfedererade hade kunnat fortsätta hålla svarta människor som slavar under 1900-talet?).
SvaraRaderaStällningstagandet mot slaveriet var givetvis bra och förtjänar i sej beröm, men glorifieringen av det fullskaliga kriget och dess tillskyndare ter sej i mina ögon som ytterst stötande. Margaret Mitchells bok Borta med vinden är givetvis tendensiös åt andra hållet men utgör det kanske främsta försöket att ge en alternativ historieskrivning och ge en bakgrund till sydstatarnas förbittring. Sen finns naturligtvis viktiga beskrivningar av slavarnas situation alltifrån Onkel Toms stuga till Rötter, men jag undrar ibland om vare sej Harriet Beecher Stowe eller Alex Haley eller sydstatsslavarna i allmänhet tyckte att själva kriget med den enorma mängden dödsoffer och allmän förstörelse var fullt försvarbart. Vet du mer om den saken eller om det finns någon läsvärd Lincoln-kritik i dagens USA?
En annan sak är att världen, inkl. västvärlden, fortfarande inte är fri från - inofficiellt - slaveri och slavhandel. Kampen går vidare...