tisdag 9 juni 2015

Sekulärt samhälle?

Vart man än vänder sej just nu dyker min gamle partiledare Bengt Westerberg upp (ni vet han som vill förbjuda judar och muslimer att omskära sina späda gossar men tycker att den kristna, läs: nyhedniska, sedvänjan att avliva oönskade foster måste få fortsätta utan väjningsrätt för samvetsöm vårdpersonal). Hans budskap är: "Det måste finnas utrymma för olika livsåskådningar. Därför ska staten vara neutral." Och det är väl OK. Staten ska t.ex. inte via de politiska partierna blanda sej i Svenska kyrkans kyrkomöte.

Men sen vänder annonsen blad: "Stöd Humanisterna. För det sekulära samhället." Och där kan vi andra, alltså vi som inte vill sekularisera hela samhället, inte längre vara med. Det är naturligtvis helt OK att kämpa/missionera också för ett sekulärt samhälle - att med justa opinionsbildande medel bekämpa religioner ö.h.t. (precis som vi andra bekämpar ateismen). Men det är skillnad på en sekulär stat (staten är ju till sitt väsen något annat än en kyrka) och ett sekulärt samhälle - där t.ex. kyrkor och samfund förhoppningsvis har sin legitima plats - även fortsättningsvis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar