torsdag 24 september 2015

Fjorton långa år...

Frige Dawit nu! Eller låt åtminstone en svensk statsminister besöka honom i fängelset!
Upplagd av kl.
Etiketter:

4 kommentarer:

  1. Alma24 september 2015 kl. 18:04

    Ännu bättre, låt kungen göra det. I Östafrika har kungar som ärvt sin titel fortfarande mycket högt repsekterade, betydligt mer än statsministrar, men vår late kung ids inte. Hovet svarar bara att kungen inte planerat en resa till Eritrea. Vad ska vi ha mannen och hans kostsamma släkt till egentligen?

    SvaraRadera
  2. Andreas Holmberg25 september 2015 kl. 10:07

    Ja, det är en bra idé! Vet inte om kungen är direkt lat - det är väl i praktiken riksdag och regering som signalerar vilka statsbesök et c som är lämpliga att göra. På gott och ont (mest på gott tror jag) är ju hans frihet att agera politiskt starkt beskuren. Så det blir lite av en paradox att inte vilja ge kungen någon politisk makt (det vill inte jag heller) och samtidigt anklaga honom för att han inte utövar någon.

    SvaraRadera
  3. Alma26 september 2015 kl. 07:08

    Det är inte politisk maktutövning att representera Sverige, har ju riksdagen bestämt, men det skulel göra skillnad i fallet Isaac, det är jag övertygad om. Hovet meddelar dock fortsatt att inga besök i Eritrea finns inplanerade av kungen. Sedan kan man ju undra vem som bestämde att han skulle ge en medalj åt kungen av Saudi? Säkert någon penningn-Nisse/Nissa så varför sa inte kungen nej, ty det kan han! Vem äskade resa till sultanen av Brunei? Enligt SvD, och övriga källor jag tagit del av, kungen själv http://www.svd.se/kungaparet-besoker-hart-styrda-brunei

    SvaraRadera
  4. Andreas Holmberg27 september 2015 kl. 13:40

    Ja, men uttalandena i och om Brunei (som kungen med all rätt kritiserades för) var väl förberedda och tillrättalagda av utrikesdepartementet?

    Usch, det är så svårt det här. Ett kungabesök i Eritrea eller Nordkorea skulle kanske sprida glans över (några av) världens otäckaste regimer, och det unnar man dem ju inte. Men kanske skulle Dawit Isaak då - äntligen - friges, och det unnar man ju honom och hans familj.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)