Så har då höstens stora kyrkhelg passerats - och som jag uppfattar det förkunnar Svenska kyrkan nuförtiden att alla blir evigt saliga. I den mån det nu kan tänkas finnas ett liv efter döden, förstås. Det där med evigt liv handlar väl antagligen om ett poetiskt uttryck för vår vilja att spränga gränser och vår förmåga att då och då uppleva tidlöshet.
Nu var jag ironisk. Svenska kyrkan har ju faktiskt en bekännelse som inte utger sej för att vara ren poesi - och enligt den är det kanske inte så alldeles säkert att alla kommer till himlen till slut. Att det finns ett evigt liv är däremot alldeles säkert. (Enligt Svenska kyrkans officiella bekännelse, alltså). Det kanske inte vore fel att börja ta frågan på allvar?
Jag satt vid bädden
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar