Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!

Efter att nu även Benazir Bhutto fallit offer för ett politiskt mord - vilket även hängningen av hennes far Ali Bhutto på 70-talet måste betecknas som - kan jag inte annat än önska att minnet av henne ska leva och inspirera, inte till terrordåd och hämnd, men till förnyade politiska och demokratiska ansträngningar.

Benazir Bhutto var ju nämligen lika lite som t.ex. Olof Palme eller John F Kennedy en fullkomlig människa eller ens en fullkomlig politiker. Hon var ju nämligen prövad i verkligheten, och hennes insats som premiärminister lämnade därmed säkert mycket övrigt att önska. Ingen trodde heller att hennes parti skulle få egen majoritet ens i ett fritt och demokratiskt val, så alla var uppenbarligen inte övertygade om hennes förmåga.

Men alla demokratiska krafter inom och utom Pakistan borde kunna ena sej om att kraftfullt fördöma det skedda - och har Bhutto skött sej lika bra som sin far när det gäller att ge andra utrymme att växa, så finns det andra skickliga demokratiska politiker, släkt eller inte, som är redo att ta vid där hennes liv så tragiskt slutade. (Det får gärna vara kvinnor - vad är det som gör att Asien, även muslimska länder, haft en sådan rad av starka kvinnliga ledare - "Tansu Ciller, Benazir Bhutto, Indira Gandhi, Corazon Aquino, Megawati Sukarnoputri..." - medan det kristna Västeuropa väl egentligen bara haft Margaret Thatcher och nu senast Angela Merkel på verkliga maktpositioner?)

Och som kristen vill jag även till en muslim gärna instämma i profeten Daniels önskningshälsning till Nebukadnessar: "Må du leva evinnerligen!" Inte bara som ett vackert minne, utan som det gränslösa, svindlande mirakel varje människa är. Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!