Yrvaket om Kina

Jag måste ju säga att många låter mer än lovligt naiva i sina kommentarer till utvecklingen i Tibet och Kina. På somliga låter det som om de först nu insett att Kina är en vedervärdig diktatur och ockupationsmakt. Men kära nån, det har väl stått klart i många Herrans år nu? Åtminstone för alla tänkande och medkännande människor. När Peking fick OS var det väl känt att Kommunistkina sedan ett drygt halvsekel ockuperar Tibet och styr både tibetaner och kineser med järnhand.

De som låter dupera sej av den vid kusten blomstrande ekonomin skulle antagligen av samma skäl ha trott att Nazityskland var på väg mot demokrati. (Hur är det nu? Gör ökad handel verkligen automatiskt folk och länder mer vänligt sinnade mot varandra?).

De ibland lite yrvakna reaktionerna på Kinas brutala metoder (vad då - kommer de inte ihåg Himmelska fridens torg 1989?) påminner lite grann om när LO:s förre ordförande Stig Malm, i och för sej helt förståeligt, fick svårt att tro på en god Gud i samband med hans barnbarns insjuknande och död. Reaktionen är mänskligt begriplig, men man måste ju samtidigt fråga sej om karln inte känt till att "världen är en sorgeö / bäst man andas ska man dö / och bli mull tillbaka." Säga vad man vill om kristendomen - men den företräder som bekant INTE läran att denna värld är den bästa av världar.