Klyftorna ökar men barnfattigdomen minskar

Om barnfattigdomen minskar - ska då inte det framställas som en positiv nyhet i media? Nej, tydligen inte, ty samtidigt har de rika blivit ännu mycket rikare. Och då är det som borde vara en glad nyhet plötsligt en sorglig nyhet om ökade (klass-)klyftor.

Det påminner mej om en historia som den rumänske pastorn Richard Wurmbrand berättade - en köpman fick besök av en god fé som bad honom önska sej vad han ville; enda haken var att hans värsta konkurrent skulle få dubbelt så mycket av den saken. Köpmannen grubblade både länge och väl - till slut sa han: Okej, ta mitt ena öga då!

De två dödssynder som ett samhälle lider mest av är nog girigheten och avunden. Båda delarna förekommer inom alla samhällsklasser, men man kan nog säga att girigheten ligger närmast de rika och avunden närmast de fattiga. Nåväl - om det viktigaste är att folk inte kan bli rika, då bör vi satsa som ett samhälle som Kuba, enligt Ernst Wigforss´ i och för sej alldeles sanna devis "Fattigdomen fördrages lättare om den delas lika av alla."

Men svenskarna har faktiskt, trots den "kungliga svenska avundsjukan" valt en annan väg - där både Ingvar Kamprad, Astrid Lindgren och diverse skumraskfigurer faktiskt tillåts bli rika. (När Gunnar Sträng försökte sej på att dra 102% i skatt på Astrids sist intjänade krona slog hon, trots omvittnad generositet, bakut - och det med rätta). Där vi satsar på vettiga utjämningssystem, men inte så till den milda grad utjämnande - typ "alla vinner" - att vi hämmar entreprenörskap och en meningsfull tävlings-/sportsmannaanda.

Därför var häromdagens nyhet en GLAD nyhet: barnfattigdomen minskar! Om alla får det bättre gör det faktiskt mindre om "klyftorna ökar".

En annan sak är att t.ex. skolan verkligen får se upp så att man inte slentrianmässigt börjar ta ut en massa extra avgifter för utflykter et c bara för att "de flesta har råd". Jag och min fru som vuxit upp i familjer med bara en yrkesarbetande (och fått avstå från TV resp bil under en stor del av vår uppväxt) vet hur det är att leva på marginalen. Det är inte synd om oss - vi har fått njuta av mycket föräldratid istället - men vi vet att man inte alltid kan snyta fram diverse femti- och hundralappar hur som helst. Och DEN saken är det bra att media lyfter fram.