Nu är vi - åtminstone här i mellansverige - inne på den 5 raka brittsommardagen. Det är rent fantastiskt så varmt det hinner bli på några timmar, räknat från de svinkalla och dimmiga morgnarna. Och det är otroligt så vackra löven blir när klorofyllproduktionen avtar! Måtte de inte blåsa bort än på ett tag!
Någon borde skriva en brittsommarsång - höstsångerna är ofta alldeles för dystra och förgängelseorienterade. Och sommarsångerna passar liksom inte längre. Sådana här soldagar upplever vi verkligen "den vår de svage kalla höst", som Karlfeldt skaldar om, och vi plågas nog ännu inte av något djupare vemod inför naturens anpassningar till vintersäsongen. För att tala med Heidenstam i hans dikt Höstsång:
... är väl gardinen nere,
vem sörjer för en gulnad skog?
Av höstpoeter ha vi nog,
Gud frälse oss från flere.
Så går han ut och finner att det är onödigt med rullgardinen:
...som formade i drivet
och blårött guld stå land och stad;
jag vill bland höstens döda blad
bedårad prisa livet.
Svenska EU-parlamentariker - långt ner på listan över inflytande
10 timmar sedan
Nåja, idag har vi haft riktig brittsommar! Men tack ändå för ett läsvärt inlägg!
SvaraRaderaJa, det blev ett nytt högtryck inför Birgittadagen! Även jag brukar värna om uttrycket och påpeka att det egentligen bör användas först i början av oktober. Men gör sommaren "comeback" i slutet av september brukar jag ändå använda det (fast man kunde kanske säga indiansommar då?).
SvaraRaderaSkräckexemplet var när någon använde ordet brittsommar om en varm vecka i slutet av augusti. Augusti är ju VANLIG sommar, ju! Men i Bollnäs har vi s.k. höstmarknad andra helgen i augusti, trots att även vi bor i södra rikshalvan... så...