Föräldraråd på lekskolan

Nu är jag hemma igen. Igårkväll var jag på föräldraråd på förskolan - och fick delta i diskussionen kring lämplig storlek på de "resultatenheter" som ska bildas i kommunen. (En resultatenhet får ta med sej det mesta av under- resp. överskott till nästa år och får på så vis ett ökat ansvar för att just den egna verksamheten har en ekonomi i långsiktig balans).

Vi diskuterade även det faktum att allt fler barn går i förskolan, inte bara p.g.a. den inflyttning som sker till Bollnäs utan också p.g.a. den allt större förvärvsfrekvensen. Papporna går inte ner i arbetstid i samma utsträckning som mammorna går upp. Frågan är om förskolan, trots sina goda pedagogiska och sociala resurser, verkligen är den optimala platsen för ett barn i förskoleåldern från klockan 8 till klockan 5? (Eller från kvart över 6 till klockan 4 som det lika gärna kan röra sej om).

Var det inte en viktig form av välfärd att ett barn på 50-60-talet alltid hade en vuxen hemmavid? Sen kan man förstås diskutera om det var vettigt att denne vuxne alltid var en kvinna - förmodligen inte - men själva vuxennärvaron i hemmet och på gatan/gården betraktar åtminstone jag som en positiv resurs. För alla barn. Nu måste man gå i förskola för att ö.h.t. träffa några andra barn mellan 8 och 5. (Så var det INTE när jag var liten och knappast ens under slutet av förra millenniet). Och vissa barn måste gå kvar i förskolan även när någon förälder är hemma med syskon - bara för att "behålla sin plats".

Sjukt, tycker jag. Förskolan är en stor resurs som jag är mycket positiv till. Inget ont om den. Men även om den inte formellt blir obligatorisk från 3 års ålder som jag befarade (förslaget från s och m handlar visst bara om att det ska bli obligatoriskt FÖR KOMMUNERNA att erbjuda alla barn förskoleplats från 3 års ålder), är risken stor att förskolan i praktiken blir lika obligatorisk som gymnasiet i praktiken blivit. Går man inte i gymnasiet får man inga jobb. Går man inte i förskolan får man inga kompisar.