lördag 21 april 2012

Apropå Syrien och Saudiarabien

Nu diskuteras om det är rätt att sälja vapen till diktaturer. Jag skulle försöksvis vilja gå ett steg längre, apropå de aktuella relationerna till såväl Saudi-Arabien som alAssad-Syrien och Lukasjenka-Vitryssland. Och med tanke på erfarenheterna från såväl Mubarak-Egypten som Khadaffi-Libyen: Ska vi överhuvudtaget behandla självhärskare som Bashir al-Assad eller kungen av huset Saud eller Aleksander Lukasjenka som legitima representanter för sitt folk och sitt land? Borde vi inte avkräva ländernas ledare folklig legitimitet, uttryckt i något så när fria val, för att erkänna dem som något annat än skurkar och tyranner, som borde straffas i internationella domstolar?

Visst kan man ibland behöva förhandla även med skurkar och terrorister. Men inte minst fallet Khadaffi visar ju hur extremt pinsamt det är - i synnerhet efteråt! - att ha syltat in sej i handelsutbyte med folkförtryckare. Och Aung San Suu Kyi har hela tiden - även den förkrossande segern i fyllnadsvalet - framstått som en långt mer legitim företrädare för det burmesiska folket än den hårda militärdiktaturen. Att sälja vapen till en sådan ledning - eller ö.h.t. underteckna handelsavtal - framstår ju som vanvett; och ändå gjorde vi det i fallet Saudi-Arabien. Är det för att vi inte ens känner till någon oppositionell grupp eller person där?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar