Lena Andersson har absolut tänkt till kring synen på minoriteter och kulturer. Det finns definitivt en viss inkonsekvens i (den nuvarande) majoritetens hållning och självsyn som extremnationalismen utnyttjar. Och jag har alltid uppskattat fyndigheten i - om än inte politiken bakom - Sverigedemokraternas dekal "Indianerna stoppade inte invandringen - nu lever de i reservat"
Allmänt är det ett problem vid skiftande majoritetsförhållanden att så olika förhållningssätt avkrävs majoriteten i förhållande till minoriteten. Visst, det finns nog ett särskilt ansvar som följer av storlek och styrka ("man måste vara snäll när man är så stark", som Bamse sa). Men besinnar alla kämpande minoriteter (etniska och/eller religiösa) det när de själva blir starka och stora? Och är verkligen t.ex. kristna i majoritet i Sverige (och Norge) bara för att den nominella tillhörigheten till statskyrkorna är överväldigande stor i båda länderna?
(Jo, Svenska kyrkan är i praktiken statskyrka så länge de politiska partierna har majoritet i dess kyrkomöte och en majoritet av svenskarna fortfarande är medlemmar).
Klagevisa över denna torra och kalla vår
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar