Bra rutet av Elisabeth Sandlund i Dagen idag! Tyvärr har den legaliserade fosterfördrivningen och den s.k. "sexuella upplysningen" redan från början drivits med underliggande rashygieniska motiv - det blir så smärtsamt klart när jag nu läser Elise Ottesen-Jensens öppenhjärtiga självbiografi "Och livet skrev" (1965), som man lämpligen kan läsa tillsammans med Maciej Zarembas "De rena och de andra" (1999).
Jag hade själv inne en insändare i Ljusnan häromdagen av följande lydelse:
I VEMS ANDA TESTAS FOSTREN?
Svenska kyrkan har föredömligt engagerat sej mot främlingsfientlighet och velat stå för en välkomnande attityd till människor från olika kulturer. Även när det gäller människor med olika slag av funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörningar har kyrkan gjort goda insatser, bl.a. genom sitt konfirmandarbete.
Därför var det inte överraskande att kyrkan sponsrade filmen "Det rätta barnet" (visad i TV2 15/3), producerad av två medievana mammor till barn med Downs syndrom, och med en kritisk inställning till den alltmer utbredda attityden att sådana lämpligen bör spåras upp och avlivas i fosterstadiet. Filmen väckte en del debatt, och Hanne Kjöller på DN skrev på ledarplats (16/3) upprört om "Fosterdiagnostik i doktor Mengeles fotspår". (Ni kan ju tänka er reaktionen om en präst eller en kristdemokrat formulerat sej på liknande sätt!).
Men sedan tog debatten liksom slut. En bidragande orsak var att varken kristdemokraterna eller Svenska kyrkans stiftschefer hängde på och offentligt (som de norska biskoparna!) uttalade sej emot den diagnostik- och abortpraxis som får alltmer förfärande följder när det gäller synen på barn med olika medfödda handikapp och de föräldrar som "väljer" att föda dem. Barn blir inte längre något man får - och får ta som de är. Även ytterst livsdugliga foster - såvida de inte med våld rycks ur sitt naturliga element förstås - med potential att leva i 60 år eller mer får avlivas t.o.m. efter vecka 18 för att de har Downs syndrom eller gomspalt!
Nu har ju Svenska kyrkan en närmast oslagbar kontaktyta med barnfamiljer genom sin barn- och ungdomsverksamhet och inte minst genom sitt engagemang i många familjecentraler. Men hur ställer sej kyrkans ledning i klarspråk till de sorteringserbjudanden samhället ger dem som blivit med barn? Den som tiger anses ju ofta samtycka.
Även i en del s.k. kristna sammanhang kan den som föder ett barn med Downs syndrom numera få höra: "Men gjorde du inte något test?" Men en kyrka som vill följa i Jesus spår måste påminna oss om att Jesus ord också gäller barn med olika former av handikapp: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, den tar emot mej."
Andreas Holmberg, Bollnäs
vik. diakoniassistent och sommarkantor i Enångers-Njutångers församling
Snart är det Svart Fredag... Det firas bäst så här:
1 timme sedan
Bra rutet! Denna sak får inte tigas ihjäl. Du har också så rätt om RFSUs början i det grumliga 1930-talet.
SvaraRaderaHm, "sorteringserbjudande"... det var ett träffande skarpt uttryck.
SvaraRaderaMen, jag har inte läst Elise O-J:s bok. Framgår där ngr "rashygienska" motiv hos henne? Eller hos andra sex-upplysare?
Absolut. Hon skäms inte ens för dem, även om hon påpekar att ordet "rashygien" i RFSU:s grundmanifest numera (1965) ersatts av "arvshygien". Men läs boken! Hon var inte nazist utan en på många sätt sympatisk vänstersocialist - sjuttonde barnet i en prästfamilj som hon skildrar med värme och ömhet, t.o.m. fadern som ändå svek systern Magnhild så grymt när hon blev med barn utanför äktenskapet!
SvaraRaderaMen problemet med rasförädlingstanken (vi vill väl inte att idioter ska födas om vi kan slippa?) var ju att den i Nordeuropa och vissa delar av USA var så spridd från höger till vänster, från ateister till "frommisar", och att den fria aborten, ursprungligen ju tänkt som en pragmatisk lösning för att ersätta de illegala aborterna med ofta ohyggliga komplikationer, är så fruktansvärt lätt att infoga i en slags "frivillig" rashygien, där samhället "erbjuder" utsortering av "defekta" foster.
Följden blir väl att samlag utan preventivmedel till slut upplevs som ett alltför riskabelt företag när man vill ha barn - fosterdiagnostik och abort i efterhand tär ju trots allt på en - och att provrörsvägen med lämpligt urval av embryo under expertisens överinseende ter sej som det rationellaste.
Halleluja. Eller inte.
Men fy på sig Elise O-J. Där fick du en ful fläck på dig, självförvållad.
SvaraRaderaSåklart att ingen "vill" att idioter ska födas. Men därför kan eller ska man inte, anser jag, sortera bort dem. Och "idiotin" lär väl (ännu ?) vara svår att diagnostisera på ett foster? Eller?
Abort, fri el inte, är en komplex sak. Självfallet (?) en bra metod (om "fri") för att få stopp på farliga illegala aborter. Men att sortera ut barn av "ras- el arvshygieniska skäl" det känns oerhört tveksamt. För att uttrycka sig milt.
Men Andreas. Hur ska det öht bli till några barn om man alltid ska ha preventivmedel av rädsla för att det ska bli "fel" på barnet. Jag gissar att ev "fel" på provrörsbarn är svåra att förutse de också.
Det känns som en för svår problematik detta, att mickla med en "lagom" dos av moral, etik och medicin och div fördomar.
Naturens ordning ligger nog närmast min uppfattning. (Varvid jag inte inkluderar våldtäktsresultat och illegala aborter som naturens ordning.)