fredag 23 november 2012

Positiv genusnyhet

Så roligt att de stora leksakskedjorna äntligen verkar ha anpassat sej till önskemålen om att leksakerna ska presenteras som leksaker, inte som "kill- resp. tjejleksaker". T.o.m. konservativa jag har alltid tyckt att det varit urfjantigt med rosa prinsess- och Barbiegrejor för tjejerna och blågröna krigarfigurer och bilar för killarna. Varför inte få leka med alltihop? Oavsett kön?

Precis som jag övertygat mina barn om att även en tjej kan föreställa Robin Hood när man leker - för när man leker eller spelar teater är ju själva vitsen att man får vara någon annan. Hanna är förvisso inte kille - men brorsan Jonatan är inte kung heller. I leken kan bägge vara bådadera.

Jämför hur Wahlströms tidigare hade gröna bokryggar för killböcker och röda för tjejböcker - och jag som gillade Kitty och Fröken Sprakfåle minst lika mycket som Bröderna Hardy och Tvillingdeckarna! (Precis som jag lika gärna läste Pippi Långstrump och Anne på Grönkulla som Emil i Lönneberga och Tom Sawyer).

2 kommentarer:

  1. Ja, jag tycker ju som bekant att alla ska få klä sig som de vill. Hade vi tillåtit det ahde transsexualitet och transvestiter inte xisterat för då hade alla fått vara sig själva i stället för representanter för två vitt skilda kön.

    SvaraRadera
  2. Ja, alla ska få klä sej som de vill, så länge de klär sej ö.h.t. (helst). Men alla FÅR väl klä sej som de vill? (Juridiskt alltså, och i varje fall utanför arbetstid?). Större frihet för både killar och tjejer anbefalles, där är vi på samma linje.

    Men att kämpa för att hela sedvänjan ska upplösas så att det inte - ens vid festliga tillfällen - med kläder och accessoarer ALLS bör framgår vilket kön man har - kanske helst inte genom namnet heller? - blir ju å andra sidan VÄL drastiskt - även om det skulle "normalisera" s.k. transpersoner fullständigt - och påminner om en ruta av Berglins där "Pim" säger till "Bong" (de dejtar på en bättre restaurang): "Ska vi gå och dra ner brallorna direkt eller ska vi låta det bli en överraskning." (Man blir inte kär i könet utan i personen, brukar det ju heta, men om man inte är spritt språngande "bi" brukar man ju faktiskt, åtminstone vid påtänkt familjebildning, vara en aning intresserad av den blivande partnerns biologiska könstillhörighet).

    Så jag tror vi är någorlunda på samma linje, men jag tycker det är viktigt att hålla distans till både utpräglad sexism (även i leksaks- och klädaffärerna!) och utpräglad unisex-/queerologi. (Som jag dessutom tror parasiterar på varandra).

    SvaraRadera