SD tar den målsättning FP aldrig vågade plocka upp

Jimmie Åkesson siktar högt. Det är väl bara vad en partiledare med verkliga visioner ska göra?

Men det var ju Folkpartiet som borde ha tagit ledartröjan i svensk politik efter det framgångsrika valet 2002 - de flesta svenskar hade ju tagit avstånd från socialismen, och någon moderat politik á la Bo Lundgren ville få ha (även om Reinfelt nu nog fått igenom lika stora skattesänkningar som Lundgren föreslog). Därtill visade Folkpartiet att man - trots mångårigt erkänt socialt engagemang - vågade ställa lika höga krav på invandrarna som Norge gjorde. Men som tack blev partiet stämplat som främlingsfientligt och något i stil med Dansk Folkeparti. Och en kuvat parti krympte ner sej självt inför Alliansens bildande och lanserade inte ens sin egen partiledare som statsministerkandidat, den i valrörelsens slutskede av "Siggeskandalen" totalkuschade Leijonkungen. Väljarna man tog från M 2002 skulle bara ses som "lånade" och återgick mycket riktigt till M.

Även en del folkpartister hade faktiskt själva börjat tro att partiet blivit ruskigt på riktigt, särskilt när partiet förutom språkkravsförslaget ville ha en del tveksamma övergångsregler i samband med nya EU-medlemmar o.s.v.

Sen fick vi ett parti i riksdagen som var ruskigt på riktigt - om än lite bättre friserat på sistone - och plötsligt får dessa röster inte bara från verkligt främlingsfientliga utan också från mer modesta människor som inte längre upplever att Folkpartiet - den naturliga länken mellan höger och vänster - står upp för sans och balans i såväl välfärds- som invandrings- och företagsfrågor, utan blivit ett allmänt PK-parti som nu t.o.m. på allvar tror att även män kan föda barn...

Vad är det här frågan om egentligen? Kan nya jämställdhetsministern tänkas inse att det blir meningslöst att arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor om vi inte längre vet vad vi menar med "män" resp. "kvinnor"? Hon tror väl ändå inte att ojämställdheten mellan människor beror på att saker och ting kallas vid sina rätta namn och att alla orättvisor skulle försvinna om språket bluddrades till lite mer? (De skulle förvisso bli svårare att analysera).

Det värsta är att det - trots järnrörsskandalen - inte känns otroligt att SD skulle kunna gå framåt och fördubbla sitt väljarstöd för tredje valet i rad (jfr sannfinnländarnas framgångar).

Nej, det värsta är att det känns som om det är vi i FP som givit SD värsta köttbenet under vårriksdagens omröstning och under valrörelsen 2014. Könsbegreppsfrågan. Nu kan jag bara hoppas att just Jimmie Åkesson är allmänt oengagerad i alla frågor utom invandringsfrågan och att han inte mer än Göran Hägglund (som gärna hade fått stoppa galenskapen) har lust att slå politiskt mynt av den här saken.