Nu har ju Jan Björklund både talat och regerat ganska länge. Länge och väl? Ja, i vissa avseenden. (Att en utbildningsminister tror och vill lära alla våra barn att vissa karlar är födda av andra karlar är förstås utomordentligt fånigt, men Björklund kan faktiskt resonera, reagera och regera fullt vettigt i andra fall).
Artikeln "Skolan - ett ideologiskt slagfält" av rektor Fredrik Sidenvall i den kristna tidningen Kyrka och folk (nr 20/2013) ger på många sätt stöd åt Björklunds idéer. (Dock inte den om barnafödande män). Läs och begrunda.
Två jutar
1 dag sedan
Så här svarade jag herr Sidenvall: Fast jag håller inte med om att barn inte kan ta moraliskt ansvar och att de inte ska göra det . Barn har ofta ett starkt patos för rättvisa och det betydligt mer än luttrade vuxna som gett upp. Dessutom SKA skolan fostra barn till medmänniskor inte motmänniskor. Rent konkret innebär det att skolan ska jobba mot mobbing från dag ett i förskolan.
SvaraRaderaDen sk. "fria forskningen" har inte med samhällsförändring att göra utan drömmen om att Sverige ska få smarta uppfinnare speciellt inom teknik och naturvetenskap. Men "fri forskning" kräver goda kunskapsgrunder och denna modell förkastas av de flesta pedagoger idag eftersom barnen bara skriver av, dvs den riktigt ofria pedagogik som ofta används i skolor där man har upp till hundra barn i klassrummet där barnen skriver av sin lärares text på svarta tavlan.
Fri forskning passar utmärkt när man går på universitetet, skoltiden ska förbereda med en god kunskapsgrund.
I övrigt har du så rätt; rast och lektion ska vara olika, precis som arbete och fritid bör ha tydliga gränser. Människor blir hjärnstressade av oändligt arbete/fritid som flyter omärkligt in i varandra.
Bra svar, Alma-Lena! Jag håller med dej om att absolut barn kan och ska ta moraliskt ansvar, även om vi ju faktiskt inte gör barn moraliskt ansvariga rent straffrättsligt - utom i Storbritannien tydligen med den hårresande domen mot barnen som dödade en 2-åring - d.v.s. det är till syvende og sidst vi föräldrar och lärare som har det övergripande ansvaret för en vettig fostran inklusive barnens uppförande. (Men visst kan vi lära av barnen också - uppfostran är på många sätt ett givande och tagande).
SvaraRaderaJa, docendi discimus= man lär sig genom att lära ut.
SvaraRadera