(Eller menar man faktiskt att fosterfördrivningar ingår i barnmorskeyrkets raison d´etre och att troende kristna mycket väl regelbundet, och inte bara i akuta extremfall, kan syssla med fosterfördrivningar? se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6164682
Maria: Jag hörde i radion att du tycker aborter är ok och att det ingår i jobbet som barnmorska - hur kan du säga det?
Det där är en sanning med modifikation. Läser man beskrivningen av barnmorskeyrket på Arbetsförmedlingens hemsida framgår det inte precis tydligt att fosterfördrivningar ingår i yrket. "Gör gynekologiska hälsokontroller" resp. "vårdar kvinnor i samband med aborter" är ju inte precis detsamma som att avliva foster upp till 21 veckan! (P.g.a. Downs syndrom eller gomspalt och upp till 18 veckan p.g.a. precis vad som helst).
Dessutom kan man med skäl fråga sej varför barnläkares önskan om samvetsfrihet beträffande omskärelse av judars och muslimers avkomma möts av så mycket större respekt på förment liberalt håll (från bl.a. Bengt Westerberg) än barnmorskors önskan om samvetsfrihet beträffande avlivning av "kristnas" (?) avkomma.
Jag gillar som kristen inte medicinskt omotiverade omskärelser, även om gossomskärelser är ett väsentligt mycket mindre ingrepp än flickomskärelser, som oftast måste betraktas som rena könsstypmningar. Men ska vi verkligen tro att aborter av t.ex. foster med Downs syndrom är medicinskt motiverade? Tar människor verkligen skada av att föda ett barn med Downs syndrom? Eller tar barnet med Downs syndrom skada av att födas - jämfört med att ha blivit avlivat i fosterstadiet?
Bra talat, skicka till tidningar också!
SvaraRadera