Otroligt vad det har svängt

Joel Halldorf har rätt i att det är alldeles otroligt vad Sverige har svängt när det gäller flyktingmottagandet. Jag hörde till dem som uppskattade flerpartiöverenskommelsen i oktober och kunde acceptera tillfälliga uppehållstillstånd (typ 4 år i taget) snarare än permanenta - hade inte själv blivit arg och otacksam om jag i händelse av krig i Sverige fått asyl för 4 år i taget i Finland eller Turkiet (möjligen hade jag blivit något mindre motiverad att lära mej finska eller turkiska, i varje fall om det verkade finnas utsikter att kriget i Sverige skulle ta slut under perioden). Jag har också tyckt att den sedan lång tid ådagalagda oförmågan att avvisa alla dem som fått avslag på sin asylansökan - vilket visserligen i vissa fall beror på att inget land vill ta emot dem - har rubbat förtroendet för Sveriges flyktingpolitik ö.h.t., vilket nu i hög grad skadar dem som verkligen har asylskäl och möter vår "uppstramade flyktingpolitik". Och den relativt stora mängden flyktingar som kom hit just i höstas motiverade säkert vissa regeländringar med syfte att även långsiktigt kunna stå upp för asylrätten och inte göra just Sverige till målet för alla flyktingar som tog sej till i Europa (vilket det väl aldrig var, men i alla fall). Professor Martin Kroon behöver inte resonera alldeles galet, lite beroende på utifrån vilket läge det är han talar om "åtstramning" (dagens eller höstens?) och att mera "hänvisa flyktingar till andra länder". Flera viktiga allmänna synpunkter att ha i minne oavsett syn på "mottagningsnivåer" för han ju absolut fram. Integration och bevarade samhällsfunktioner är onekligen viktiga.

Men vart har Sverige - och Europa - egentligen hamnat nu? Har vi permanentat något som först framställdes som en tillfällig "andningspaus"? Som Halldorf själv påpekar - som om det behövdes - kan vi förstås inte ta emot alla flyktingar. Men måste vi gå från en ytterlighet - om vi nu var där i höstas - till en annan? Det känns verkligen inte bra om inte ens "kärnfamiljer" ska kunna återförenas framöver. Bara 13 månaders (!) uppehållstillstånd i taget och ingen familjeåterförening för "alternativt skyddsbehövande" typ folk från Syrien? (Katarina Mazettis tankar för dagen i kvällst gav också en del att bita i...).

Däremot tycker jag - bortsett från stötande retorik om "godhetshyckleri" som t.o.m. partiledaren reagerar på - att KDU-ordföranden Sara Skyttedals tankar faktiskt kan vara värda att resonera kring. Om man inte, som Liberalerna önskat, kan få en vettig möjlighet att söka asyl i Sverige från en tillvaro utanför Europa (utan måste ta en chansning som båtflykting), vore det kanske rättvisast att vi bygger ut kvotflyktingsystemet snarare än "asylrätten" som onekligen gynnar dem som orkar/har råd att ta sej hit. Bara hela idén nu inte blir en variant av "den obotfärdiges förhinder" så att vi i praktiken varken tar emot ordentligt med flyktingar på det ena eller det andra viset.