Hade grabbarna rätt ändå?

(Insändare till Hudiksvalls Tidning 18 februari, togs vad jag förstår inte in)

HADE GRABBARNA RÄTT ÄNDÅ?

För ett antal år sedan hade jag som gymnasielärare en klass som bara bestod av grabbar. I ämnet samhällskunskap. (Var och när är ointressant). Vi diskuterade det engagerande ämnet brott och straff, och då specifikt vad de tyckte om straffvärdet hos olika brott. Så dök bland snatteri, knarklangning, fortkörning och mord även avlivning av ett 30-veckors foster upp. Och detta uppfattade de som yttrade sig inte som något brott alls! Eftersom fostret befann sig inne i tjejen, var det ju bara en del av hennes kropp som hon gott kunde låta operera bort när hon ville.

Jag minns hur upprörd jag blev. Hur jag försökte förklara för de till synes oberörda grabbarna att detta var ett allvarligt brott, eftersom svensk lag börjar räkna avkomman som barn åtminstone fr o m vecka 24 nån gång, när "livsduglighet" anses ha inträtt. Men det var omöjligt att nå dem. De var säkra på sin sak och jag hade ju uppmuntrat till öppen diskussion, så jag ville inte gå för hårt fram. Djupt bekymrad förblev jag dock, särskilt sedan jag läst Frida Boisens krönika i Expressen (6/10 2016) om hur det i alla de fall när någon av hennes kompisar gjort abort varit killen som drivit fram detta!

Att jag och inte grabbarna hade rätt i sak trodde jag ju fortfarande. Tills jag nu i vinter (Dagens Medicin 7/1 2019) läste om åklagare Jennie Nordin, som sedan i somras förgäves försökt få någon fälld för en fosterfördrivning i just - vecka 30! Det hade skett ett stort misstag på Karolinska, där ett fosters/barns ålder i samband med ett ultraljud grovt underskattats och trotts vara 13 veckor istället för 30. I samband med fosterfördrivningen upptäcktes misstaget, och åklagaren tyckte att någon då rimligen borde ställas till svars för vållande till annans död. Men nu efter jul la hon ner utredningen. 

Det verkar enligt åklagaren vara så att foster i Sverige helt saknar rättsskydd ända fram till att förlossningen påbörjas! Om någon t ex sparkar en höggravid kvinna i magen så att barnet dör, räknas det helt enkelt som kvinnomisshandel, om än under försvårande omständigheter. Om en illegal abortklinik erbjuder och genomför avlivningar av foster i vecka 30, räknas inte heller det som något övergrepp mot den lilla individen - som ju dock skulle ha räknats som barn och fullvärdig människa om den befunnit sej utanför livmodern (och nåde den som i sådant fall sparkat och trampat på barnet!).

Åklagare Nordin vädjar till politikerna att se över lagstiftningen, som hon finner stötande. Men ingen kan väl påstå att vare sej media, politiker eller opinion har brytt sej mycket om den här saken, vare sej före eller efter hennes vädjan. Är vi alltför avtrubbade? Det var ju t ex väldigt få svenskar som brydde sej hösten 2015, när Studio Ett (11/11) avslöjade att barn med Downs syndrom i Frankrike lagligen avlivades ända fram till den tidpunkt som annars skulle ha varit - födelsedagen. Många, även här i Glada Hudik-teaterns hembygd, verkade mer upprörda över irländares och polackers restriktiva syn i frågan än över fransmännens gränslöshet - den som tydligen också är vår.

 ANDREAS HOLMBERG, förälder Iggesund