Intellektuellt av Katarina Barrling - och naturligtvis då även av Björn Söder

Säga vad en vill om Björn Söder - och det får man sannerligen - så har han artikulerat samma typ av problem som krönikören Katarina Barrling här adresserar i Godmorgon Världen. Saken är inte tabu eller förtigen. bara lite känslig. Jag vet att vi samtalat om det kring ett bord på Liberalernas riksmöte i Västerås 2011 (när jag råkade hamna vid samma bord som höjdarna Jasenko Selimovic och Adam Cvejman :o).

Det är klart att vi kan behöva ett namn också för oss som kallas svennar (eller svennebanan? :o). Har finländarna olika ord för finnar och finlandssvenskar - men ett gemensamt för finländare - är det väl inte konstigt om vi skulle vilja ha ett ord för det vi tidigare kallade svenskar. Men nu: sverikare? eller svennar? Eller svenskar för oss och sverikare för alla medborgare?

Frågan är inte konstig för att även Björn Söder ställt sig den. Den har på nytt aktualiserats genom "IS-svenskarna" - men somliga skulle inte anse att några svenskar omkommit i dagens etiopiska flygkraschtragedi om inte deras hudfärg var någorlunda vit. Eller, möjligen, om det var Katarina Sandström. Rasism? Kanske. Kanske inte. Jo, om hudfärgen var det enda. Men knappast om det var språk och huvudsaklig kulturtillhörighet som åsyftades.

I fråga om medborgarskap anser jag att vi måste vara konsekventa och ta ansvar även för kriminella. Men ifråga om terminologi och etnologi (beträffande judar, samer, svennar) finns det faktiskt plats för diskussion. Annars får vi en situation där alla folkgrupper utom just majoritetsbefolkningen verkar "räknas" - och då får Sverigedemokraterna bara mer vatten på sin kvarn.

Så om samerna kan räknas som ursprungsbefolkning i vissa landsändar måste väl s k svennar också kunna göra det på andra håll. Först var isen - men sedan?

En annan sak att vi behöver en gemensamhet, ungefär som USA lyckats skapa kring flaggan. Svenskländare, sverikare - eller okej då svenskar (om vi svennebananer då får kallas svennar).

Det är alltså ordet "svenskar" som inte anses riktigt definierat idag - ibland används det om "det svenska" och dem som i första hand delar svenskt språk och svensk kultur (som nog är något ändå), men officiellt används det, som Katarina Barrling påpekar, om svenska medborgare rakt upp och ner. En stipulativ definition - som kanske inte riktigt stämmer med en mer intuitiv, klassisk definition av svensk. (Jfr begrepp som finlandssvenskar och sverigefinnar). Det kan vara dags att gå över till "medborgarskapsdefinitionen" helt och hållet. Eller också inte. Det finns som sagt absolut plats för samtal och diskussion, även med nytillkomna sverikare. Eller svenskar. Men finns det några nytillkomna svennar? Kanske. (Återvändare?).

Nu har jag nyttjat det fria ordet och tänkt och talat fritt ur hjärtat. Det tror jag går.