Bättre ett torg i mitten än tio i kanten

I ett betydligt mindre angeläget men lokalpolitiskt aktuellt ämne skrev jag följande insändare som infördes i dagens tidning:

Värst vad Bollnäs har många torg nu plötsligt! Byråkrattorget, Stadshustorget, Krokanentorget och, om man tror som Henrik Olofsson (svp), snart även ett som heter Odenplan på nuvarande bioparkeringen. Nog är det väl i ljuset av detta rätt märkligt att somliga ändå verkar sakna Brotorget?

Nej, låt oss se sanningen i vitögat: När man bygger på Brotorget har Bollnäs inte något riktigt torg kvar. Man kan faktiskt inte både äta kakan och behålla den. (Eller som mormor sa: Man kan inte både skita och hålla igen).

Den nya byggnaden blir både nyttig, välbesökt och fin. Men detta ändrar inte det enkla faktum att staden inte längre kommer att ha kvar sitt torg! Öppet för medborgerlig aktivitet och kreativitet, t.ex. lek, schackspel, torghandel, artisteri, grillnatta, valmöten eller allsång nu på lördag. Brotorget skulle absolut kunna göras vackrare, men det är dock ett torg!

Redaktör Anders Eklund tycker visst att försäljningen av torget vittnar om beslutskraft och storslagna visioner. Men är det inte tvärtom höjden av vankelmod att avsätta ett centralt kvarter till torg för att efter ett par decennier bygga igen det? Det ärevördiga torget i grannstaden – som söderhamnaren Eklund uttrycker så stor respekt för – skulle aldrig ha kunnat bli 400 år med en sådan hugskottspolitik. Bara för att Bollnäs är en mycket yngre stad behöver vi väl inte ha mindre långsiktiga visioner?

Det är oftast positivt med marknadskrafter och investeringsvilja. (För mej skulle t.ex. någon entreprenör gärna få riva eller renovera både Åhléns- och Lindexhusen och bygga hur många nya snygga gallerior som helst). Men har vi reserverat mark till öppna, gemensamma ytor brukar vi väl vara rädda om dem?

Inte ens de marknadsliberala New York-borna brukar få för sej att fylla Central Park med gallerior och campingplatser. Och att svenska politiker snabbt började bygga kraftverksdammar mitt i ett naturområde man just avsatt för kommande generationer (Stora Sjöfallet) brukar ju sällan hyllas som exempel på mod och beslutsförmåga. Även om det utan tvivel var betydligt mer vågat än att bygga gallerior på Brotorget.