Pappaarbetande går på skiftet

I förrgår, den 4 september, gick jag in i en ny period som "pappaarbetande" (ja, ordet pappaledig säger inte vad det är fråga om). Den här gången är det 3 barn att ta hand om, och äldsta barnet, snart 5-åriga Hanna, föreslog namnet FÖRSKOLAN APAN.

Jag är tacksam för den utbyggda föräldraförsäkring som gör det möjligt för mej och min fru att dela lika på föräldradagarna. Men jag är också tacksam för att kommunala vårdnadsbidrag blir tillåtna från den 1 juli 2008 - det är typiskt socialistiskt att vägra erkänna det arbete som hemarbetande föräldrar faktiskt utför. Man må säga vad man vill om vårdnadsbidraget ur jämställdshetssynpunkt - men, som jämställdhetsminmister Nyamko Sabuni också påpekar, det är en valfrihetsreform, och, skulle jag själv vilja tillägga, en rättvisereform. Att ta hand om barn är både jobbigt och vällovligt, alldeles oavsett om det är egna eller andras.

Bra också med jämställdhetsbonusen - synd bara att den inte gäller retroaktivt. Omkring den 1 juli 2008 har min fru och jag gjort slut på alla våra föräldradagar. (Om vi nu inte får ett barn till förstås ;o)