I stora delar av Hälsingland och landet längre söder ut råder vad någon kallat "ovinter". D.v.s. det är knappast längre höst och förvisso ännu inte vår, men vinter är det då rakt inte heller.
Men i Luleå, där vi nu är på "sportlov" hos barnens farfar och farmor, DÄR är vintern som jag minns min barndoms vintrar: kall, snöig och solig. Ingen växthuseffekt så långt ögat når. Underbart!
Jag satt vid bädden
10 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar