Det har ju Mona Sahlin fått erfara - snart nog efter förra riksdagsvalet gick S upp i en opinionsmässig ledning man knappast sett maken till, mitt i en brinnande högkonjunktur som regeringen märkligt nog inte fick någon fördel av i opinionen. Förväntningarna stegrades väl och därmed besvikelserna när regeringen hade mycket pengar att röra sej med. Och Mona Sahlin kunde tiga och inkassera.
Nå, det där höll ju inte. När lågkonjunkturen, ja, världsdepressionen slog till åkte alliansens (läs: moderaternas) opinionssiffror i höjden och Socialdemokraternas dalade allteftersom samarbetet med i-själ-och-hjärta-kommunisten Lars Ohly ökade. (Den s.k. Ohlyansen). Detta fick missmodiga borgare att vädra morgonluft inför valet 2010 och kritiken mot Mona Sahlin växte internt i SAP.
Men det kan mycket väl svänga en gång till före valet. Skepsisen mot Mona Sahlin hinner bytas i entusiasm inför möjligheten att Sverige får sin första kvinnliga statsminister (jfr Angela Merkels berg-och-dal-banor i Tyskland). Hennes tal i Almedalen får mycket höga betyg av DN:s retorikexpert, i kontrast till alliansledarnas, och många av hennes poänger lär återanvändas i valrörelsen. (Liksom citaten från alliansledarna - tänk på vad ni säger, hör ni! ;o).
Och att Riksbanken med sin i och för sej positiva räntesänkning (till historiska 0,25%!!!) signalerar att lågkonjunkturen troligen fortsätter och fördjupas bådar knappast heller gott för Alliansen inför valåret 2010.
Men det finns inget skäl att kasta in handduken. En positiv insats i ledningen för EU denna höst är en viktig bit i uppladdningen för nästa val. Och Lars Ohly är Ohlyansens svagaste länk - som vi bör hamra på.
Nu ska jag njuta av den sista högsommardagen för den här gången. Mer normalt sommarväder väntas ju till helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar