Hu så aktuell boken åter börjar bli, även om rashygienen efter nazisternas ruggigheter på 30- och 40-talen nu praktiseras mer individuellt och "liberalt". Vi föräldrar får alltmer välja barn, och den livsfrukt vi eller våra kära finner mindre önskvärd, kanske p.g.a. fel sorts eller fel mängd kromosomer, låter vi helt enkelt avliva!
Staten tvingar oss förvisso inte och behandlar oftast de redan födda bättre än för 100 år sedan. Ändå är staten och landstingen högst inblandad i processen genom det mer än genomskinliga antydandet att vi gör både fostren och samhället en tjänst genom att avliva dem och genom att att erbjuda yrkeskunnigt folks tjänster i denna process... Därför är blott alltför mycket av Chestertons text fortfarande högst relevant. (Dessutom är den genom sina dråpliga sarkasmer mycket underhållande, oavsett hur långt man håller med om relevansen i vår tid).
Se kapitlen "Vad är rashygien?" och De första hindren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar