Katarina Taikons bok Zigenare kom tydligen för 50 år sedan. Den har jag inte läst - däremot en del böcker om Katitzi som jag tyckte var spännande när jag gick på mellanstadiet. Lite av en annan värld mitt i Sverige. Hoppas att de fortfarande finns tillgängliga i nytryck (bibliotek brukar rensa ut böcker lite väl fort ibland, och trycks de inte om så...).
Och nog är det som Gunno Gunnmo säger för bedrövligt att man "måste" registrera 5000 romer för att utreda en släktfejd i en skånsk by. Jag har själv lekt med tanken att jag och mina kusiner med familjer vore de enda svenskarna i säg, Somalia. Om vi ägnade oss åt brottslig verksamhet och/eller hotade varandra till livet vore det kanske inte så konstigt om 50 svenskar eller 100% av svenskarna i Somalia varit registrerade av den somaliska polisen. Men 5000? Varav de flesta inte på något sätt brottsmisstänkta. Varav t.ex. ett 50-tal 2-åringar. Hur orimligt, hur sjukt är inte detta? Tack DN och Niklas Orrenius för god journalistik.
Läs gärna DN:s artikelserie och gärna boken "Zigenare" - men glöm inte Katitzi-böckerna! S.k. barnböcker är ofta mest drabbande. Det är f.ö. glädjande för en relativt nybliven hälsing att konstatera att Katarina Taikon liksom systern och silversmeden Rosa Taikon bosatte sej i Ytterhogdal, som ju egentligen hör till Hälsingland (om än till Härjedalens kommun och Jämtlands län ;o).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tredje gången gillt
SvaraRaderaVad tror du om oss broder? Det finns böcker som man gallrar och så finns det böcker som man inte gallrar. Till de senare finns bokkyllor och så småningom magasinshyllor. Katitzi lånas fortfarande och det finns inte så få i våra hyllor. Skulle vi behöva fylla på kan man alltid ta kontakt med Rosa Taikon om hon nu inte hinner före. Hon ringer ibland och kollar hur det står till med bokbeståndet
Instämmer Anders. Och härligt svar av Sigrid ovan. Att döma och bedöma folk i klump är något som helt strider emot min liberala människosyn. Varje människa är unik, och ska inte kollektivanslutas till något kollektiv för registrering, eller annan integritetskränkning. En annan sak är att vi som personer med människovärde och måste inse att vi lever i gemenskap med andra i ett socialt sammanhang.
SvaraRaderaJo, jag träffade Katarina Taikon in person en ggn, En upplevelse jag aldrig glömmer, och jag har läst (och har) både Katitziboken och några andra av hennes böcker. Så jag behöver inte låna dem. Men jättebra att i vart fall något bibliotek ännu håller dem aktuella för utlåning!
Tack för kommentarerna! Hoppingivande!
SvaraRadera