En tyst minut räcker inte... inte landssorg heller...

Tragedin med de drunknade båtflyktingarna från bl.a. Eritrea och Somalia ligger tung över Europa. Så fruktansvärt det är att människor packas som sillar i små båtar (hur kan man få in nästan 500 personer i en 15 meter lång båt?). Och samtidigt tycker de uppenbarligen att en framtid i Europa är värd allt detta - plus smärre förmögenheter som går till människosmugglarna. Vad har de då inte varit med om innan?

Igår kväll var det språkkurs med fika i församlingsgården i Iggesund, där jag satt en stund mellan musikalrepetitionerna i kyrkan. Flera som bor här i Iggesund är just från Eritrea och Somalia. Jag tänker på en familj som har det svårt men som fått ett avvisningsbesked.

Enligt UNHCR har ca 30 000 flyktingar tagit sej båtvägen till Italien bara i år. Det blir över 100 om dagen. Det gäller tydligen att bli "insmugglad" på det här viset för att ha en chans att söka asyl. Finns det inget humanare system?

[Tillägg 20131010: Tydligen var båten 50 m lång snarare än 10-15 m som det stod i den första tidningsuppgift jag såg. Då blir ju passagerarantalet något rimligare, men tragedin inte mindre].