1) Samvetsfrihet inom vården
Jag yrkar
att
Folkpartiet liberalerna ska verka för att den samvetsfrihet inom vården, som förarbetena till nuvarande abortlag förutsatte och som tillämpas i bl.a. Norge, också ska garanteras i svensk lagstiftning
att
Folkpartiet liberalerna till att börja med ska kräva en ordentlig genomlysning av såväl samvetsfrihetens konsekvenser som den uteblivna samvetsfrihetens, inte minst med tanke på svårigheten att nyrekrytera barnmorskor och möjligheten att även Sverige inför dödshjälp.
Folkpartiets ledning hörde tyvärr till de partiledningar som reagerade kraftigt negativt på Kronobergs landstingsfullmäktiges modesta intention att utreda frågan om samvetsfrihet i vården, bl.a. mot bakgrund av barnmorskan Ellinor Grimmarks önskan att kunna arbeta som just barnmorska utan att behöva delta i aborter som inte utförs av tvingande skäl som t.ex. fara för moderns liv. (Avlivningar av foster med Downs syndrom eller oönskad könstillhörighet kan ju knappast ses som direkt medicinskt motiverade).
Trots hänvisningar till att samvetsfrihet inom vården på åtminstone detta område redan tillämpas i bl.a. vårt grannland Norge, där Grimmark också fick anställning, och trots att jur. professor Reinhold Fahlbeck påvisat att en dylik samvetsfrihet förutsätts inte bara i Europakonventionen utan även i förarbetena till vår egen abortlag, framställs samvetsfriheten regelbundet som nära nog lika omöjlig som orimlig, och jämförs med högst fiktiva brandmän som av samvetsskäl inte vill släcka bränder eller vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill vårda invandrare.
Men Folkpartiet måste ta frågan om samvetsfrihet inom vården på betydligt större allvar än så, både med tanke på den accelererande rashygien som abortlagen idag utnyttjas till (jag tänker särskilt på uppspårningen och avlivningen av foster med Downs syndrom, men även på de allt större möjligheterna till generell fosterdiagnostik) och med tanke på möjligheten att även Sverige likt Nederländerna inför olika former av dödande i åldringsvården. Barnläkare som av samvetsskäl inte vill utföra medicinskt omotiverade omskärelser på nyfödda pojkar behandlas just nu av våra partiföreträdare, t.ex. Bengt Westerberg, med betydligt större respekt än barnmorskor som inte vill döda bara något halvår yngre individer. Men som fil dr Eli Göndör skrev i Expressen 30/12 2014: Samvetsfrihet borde vara en liberal hjärtefråga.
2) Återställda könsbegrepp
Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.
Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat (SvD 12/5 2014), blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.
Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.
3) Skilj kyrkan från staten på allvar
Jag yrkar
att Folkpartiet verkar för att Svenska kyrkan på allvar skils från staten, d.v.s. att de politiska partierna på allvar skils från trossamfunden
Omkring 15 år efter den påstådda skilsmässan från staten styrs Svenska kyrkan fortfarande av politiska partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet, Sverigedemokraterna inte att förglömma. Detta är fullständigt orimligt! På landsmötet 2011 i Karlstad hävdade folkpartiledningen att varje samfund måste få besluta om hur det vill styras, och att det därför var OK att Svenska kyrkan till stor del styrs av politiska partier. Så om även Katolska kyrkan och min hustrus Equmeniakyrkan ville - och fick! - bli styrda av politiska partier, skulle detta inte vara ett problem för ett liberalt parti?
Särskilt vår allianskamrat Centerpartiet, som också säger sej vara ett liberalt parti, och som i företagsfrågor har klar blick för olämpligheten av politikerstyre, skämmer ut oss alla genom att också inför kyrkovalåret 2017, då vi ska fira 500-årsminnet av Luthers reformation, vilja stå kvar som nomineringsgrupp till kyrkomötet. Jag finner inte att detta är vare sej Centerpartiets eller Svenska kyrkans ensak, utan ett uppenbart missförhållande som Folkpartiet aktivt bör bekämpa. Politiska partier, och allraminst borgerliga, nominellt liberala partier, bör inte sitta i styrelsen för ideella organisationer som t.ex. trossamfund. Så länge de gör detta är det aktuella samfundet inte på allvar skilt från staten - och de aktuella partierna inte på allvar okonfessionella.
Sergels Torg söndag: Rebellmammorna
13 minuter sedan
Hej Andreas!
SvaraRaderaJag tycker din tredje motion är bra, din andra fruktansvärt fel, och din första fel men ett förslag som delvis blivit missförstått.
Jag planerar inte här gå in i en debatt om det här, det har jag gjort många gånger tidigare när det gäller innehållet i din nuvarande motion 2.
Men min fråga är varför du inte byter till kd istället för fp? Du hävdar du är liberal, vilket jag inte tycker du verkar vara, men även inom kd finns det folk som identifierar sig som liberaler. Och det måste väl även för dig vara ett partis politik som är viktigast inte dess beteckning.
Vi kan konstatera att även i kd skulle du med dina åsikter tillhöra den konservativa falangen i partiet när det gäller flera av de här reformerna.
Precis, även Kd tror ju numera att män kan föda barn, så då kan jag ju lika gärna stanna kvar och anses "konservativ" i Fp som i Kd ;o). Och ingen, inte ens du, kan få mej att tro att liberalismen som ideologi kräver att ord - liberalism t.ex. - ska kunna betyda vad som helst. Det är inte ett större övergrepp att kalla en manhaftig barnaföderska för kvinna och mamma än att kalla en ungdomlig 45-åring som jag för... 45-åring.
SvaraRaderaMen nu kommer vi kanske in på vår gamla diskussion. Svaret på själva din fråga är alltså: 1) För att Kd-ledningen också blivit spritt språngande queer, vilket jag förstod när Göran Hägglund 2010 lovade utreda frågan om barnafödande män och sedan släppte igenom de famösa könsbegreppen 1 juli 2013. 2) För att inget, absolut inget, hos Folkpartiet liberalerna och dess ideologi socialliberalismen, krävde att vi skulle avskaffa de särskilda begreppen ("män" och "pappor") för hanar av arten människa - så att även kvinnor och mammor (eller ska vi kalla dem honor?) kan få registrera sej som sådana (eller för den delen att man-kvinna-förbundet måste sakna ett särskilt begrepp i lagstiftningen). Det är ett missbruk av liberalismen, eller med ett annat ord ren "snällism".
Andreas.
SvaraRaderaJag tycker du har fel i sak. Men den debatten lämnar jag därhän, vi har dragit alla argumenten.
Min poäng är att du måste förstå att du är synnerligen ensam bland fp-politiker att tycka som du gör om de här. Du kan drömma om att partiet ska byta åsikt tillbaka men det kommer inte hända, mitt tips är att du inte kommer få stöd av något ombud på landsmötet i höst förutom du själv om du är ombud. Fascinerande att du slösar kraft för en hopplös sak i just fp. Men du väljer givetvis det själv. I kd hade du i alla fall fått stöd när det gäller samvetsklausul.
Bengt, det var inte länge sedan man var utomordentligt ensam om man på allvar påstod att vissa män kunde föda barn, ja, trodde att människor historien igenom fötts av karlar som själva var "födda i fel kropp". Jag tror att de som likt mej försvarar tesen "bara kvinnor kan föda barn" har en bra mycket lättare uppgift än de som försvarade tesen "även vissa karlar kan föda barn". Kunde de bilda opinion i frågan så kan jag.
SvaraRadera"Inom sociologin finns en teori som går under namnet tystnadsspiralen. Teorin förklarar att ju mer ovanliga vi tror att våra övertygelser är, desto mindre benägna är vi att tala om dem. Och när vi inte framför våra övertygelser, framstår de som än mer ovanliga. Det blir en nedåtgående spiral, en tystnadsspiral. En minoritet är därför mindre benägen att tala om sina övertygelser, än vad majoriteten är. Det blir ett slags socialt grupptryck. Ett effektivt sätt att påbörja en tystnadsspiral är att stämpla en övertygelse som extrem, ovanlig eller konstig. Det får människor med den sortens övertygelser att tystna. Och när de tystnar förs budskapet ifråga alltmer sällan fram. Det blir som en självuppfyllande profetia. Det här tricket används ofta av opinionsbildare. Genom att framställa vissa budskap som udda tystar man också dess budbärare. De blir offer för tystnadsspiralen." (Lukas Berggren, Världen idag 21/3 2015).
Tänkvärt skrivet, tycker jag, i motsats till Lukas Berggren ser jag inte dårfinkstämpeln som ett "trick" utan ett helt legitimt kampmedel. Du är i din fulla rätt att tro och/eller påstå att jag är en ensam knäppgök slösar kraft för en hopplös sak, liksom jag är i min fulla rätt att stämpla de nya queera könsbegreppen som extrema och konstiga. Jag tror absolut att tystnadsspiralen kan vridas tillbaka (vanligt folk inkl mina barns lärare har INTE låtit övertyga sej) men jag respekterar dej för att du (som jag tror i alla fall) kommer att stå kvar vid din åsikt om bl.a. barnafödande män även när vinden vänder. Och det gör den. Personer kan naturligtvis ha olika slag av missbildningar även vad gäller könsorganen, och könskirurgi kan därför i undantagsfall behövas, men en pappa som avlat tre barn kan naturligtvis inte vara en kvinna, och en som föder sitt barn kan naturligtvis inte vara barnets pappa. Sen kan man känna sej som Napoleons farfar reinkarnerad, men det har liksom inte med saken att göra (liksom du nog inte tycker att den som tror sej vara Guds barn har gjort ett relevant inlägg i något faderskapsmål).
Bengt, om du fortfarande läser det här: vad menar du med att jag i motion 1, trots att jag enligt dej har fel, likväl behandlar "ett förslag som delvis blivit missförstått"? Intressant öppning, hoppas jag - och vill gärna veta mer hur du tänker kring den samvetsfrihet som så många journalister vill försäkra sej själva om men inte unnar vårdpersonalen.
SvaraRaderaOm någon undrar över vad jag i diskussioner med Bengt och andra sagt och skrivit i ämnet, kan den kika på min blogg Queerretorik, se adressen http://queerretorik.blogspot.se/
SvaraRadera