Samvetsfrihet inom vården är ingen hjärtefråga för vårt liberala parti

"Samvetsfrihet borde vara en liberal hjärtefråga" skrev fil. dr. Eli Göndör i Expressen 30/12 2014. Men så här skriver Folkpartiet liberalernas partistyrelse om min motion om samvetsfrihet inom vården:

I motion L45 föreslås en formulering till partiprogrammet som tydliggör att så kallad samvetsfrihet vad gäller abort inte ska införas. Motion L46 [min motion, bloggarens anm.] menar tvärtom att Folkpartiet Liberalerna bör verka för så kallad samvetsfrihet vad gäller aborter och dödshjälp. Partistyrelsen vill därför markera att Folkpartiet Liberalerna värnar aborträtten och kvinnans rätt att själv fatta beslut om att göra abort. Kvinnan har, enligt svensk lagstiftning, rätt att själv besluta om abort till och med den artonde graviditetsveckan. Efter det får abort endast utföras om Socialstyrelsen har gett tillstånd baserat på att synnerliga skäl föreligger. Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till abort om fostret antas vara livsdugligt utanför livmodern. Samma regler gäller oavsett vilket skäl kvinnan har till att vilja göra abort. Partistyrelsen anser inte att det bör införas någon form av samvetsklausul för vårdpersonal. Det vore mycket märkligt om lagstiftaren skulle tillåta ett ingrepp, men samtidigt antyda att det är så moraliskt tveksamt att vårdpersonal inte behöver befatta sig med det. Alternativet vore en lagstadgad rätt för vårdpersonal att slippa delta i vilka procedurer som helst som de själv har en stark övertygelse kring. Det vore också en märklig ordning, och skulle troligen skapa problem i organiseringen av vården. Som anförs i motion L45 visar erfarenheten från länder som har samvetsklausuler att aborträtten urholkas, då det kan bli svårt att hitta läkare och kliniker som vill utföra aborter. Även i ett land som Sverige där aborträtten är allmänt accepterad och få torde åberopa någon form av samvetsklausul, kan väntetider förlängas och patientsäkerheten äventyras. Det torde inte vara någon överraskning för någon som överväger att arbeta med gynekologi eller förlossningsvård att aborter är en del av arbetet. Det är arbeten som också innebär att man ska kunna möta kvinnor som genomgått en abort på ett respektfullt sätt. Kan man inte göra det bör man välja ett annat arbete. Partistyrelsen vill dock värna ambitionen att hålla partiprogrammet på en principiell nivå, och anser att den befintliga formuleringen, ”Kvinnan har rätt att bestämma över sin kropp. Aborträtten ska värnas och Sverige verka internationellt för att rätten till abort erkänns som en del av de mänskliga rättigheterna”, är tillräckligt tydlig. Folkpartiet Liberalernas politik är mer än det som står i partiprogrammet. Med detta bör motion L45 anses bifallen med vad partistyrelsen anfört och motion L46 avslås.

Så här skrev jag i motionen:

L46. Samvetsfrihet inom vården 
Andreas Holmberg, Hudiksvall

Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet Liberalerna ska verka för att den samvetsfrihet inom vården, som förarbetena till nuvarande abortlag förutsatte och som tillämpas i bland annat Norge, också ska garanteras i svensk lagstiftning 
2. att Folkpartiet Liberalerna till att börja med ska kräva en ordentlig genomlysning av såväl samvetsfrihetens konsekvenser som den uteblivna samvetsfrihetens, inte minst med tanke på svårigheten att nyrekrytera barnmorskor och möjligheten att även Sverige inför dödshjälp. 

Folkpartiets ledning hörde tyvärr till de partiledningar som reagerade kraftigt negativt på Kronobergs landstingsfullmäktiges modesta intention att utreda frågan om samvetsfrihet i vården, bland annat mot bakgrund av barnmorskan Ellinor Grimmarks önskan att kunna arbeta som just barnmorska utan att behöva delta i aborter som inte utförs av tvingande skäl som t.ex. fara för moderns liv. (Avlivningar av foster med Downs syndrom kan ju knappast ses som direkt medicinskt motiverade). Trots hänvisningar till att samvetsfrihet inom vården på åtminstone detta område redan tillämpas i bland annat vårt grannland Norge, där Grimmark också fick anställning, och trots att jur. professor Reinhold Fahlbeck påvisat att en dylik samvetsfrihet förutsätts inte bara i Europakonventionen utan även i förarbetena till vår egen abortlag, framställs samvetsfriheten regelbundet som nära nog lika omöjlig som orimlig, och jämförs med högst fiktiva brandmän som av samvetsskäl inte vill släcka bränder eller vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill vårda invandrare.

Men Folkpartiet måste ta frågan om samvetsfrihet inom vården på betydligt större allvar än så, både med tanke på den accelererande rashygien som abortlagen i dag utnyttjas till (jag tänker särskilt på uppspårningen och avlivningen av foster med Downs syndrom, men även på de allt större möjligheterna till generell fosterdiagnostik) och med tanke på möjligheten att även Sverige likt Nederländerna inför olika former av dödande i åldringsvården. Barnläkare som av samvetsskäl inte vill utföra medicinskt omotiverade omskärelser på nyfödda pojkar behandlas just nu av våra partiföreträdare, t.ex. Bengt Westerberg, med betydligt större respekt än gynekologer och barnmorskor som inte vill döda bara något halvår yngre individer. Men som fil. dr Eli Göndör skrev i Expressen 30/12 2014: Samvetsfrihet borde vara en liberal hjärtefråga