Vårt liberala parti uppfattar det inte som konstigt att politiska partier och deras avläggare är med och styr ett trossamfund

Så här skriver partistyrelsen inför årets landsmöte i Stockholm (riksdagshuset 20-22 november):

Frågor om Svenska kyrkans förhållande till staten berörs i två motioner. Motionären bakom motion D84 vill att de politiska partierna inte ska ställa upp (under partibeteckning) i val inom Svenska kyrkan. I motion D85 [min motion, bloggarens anm.] föreslås att kyrkoavgiften och avgiften till trossamfund ska bli föremål för ett uttryckligt godkännande, rent praktiskt genom att Skatteverket inför en persons artonårsdag skickar en fråga till dem, som genom dopet blivit medlemmar i Svenska kyrkan eller annat samfund, om de vill fortsätta vara medlemmar och därför betala medlemsavgiften. Partistyrelsen vill här påminna motionärerna om att en hel del av de särlösningar som uppstod vid skiljandet av Svenska kyrkan från staten, var en följd av att den före detta statskyrkan hade ett konstitutionellt trumfkort, i och med att lagen uttryckligen stadgade att ett villkor för att upplösa banden var att kyrkan kunde samtycka till det. Det var dessutom en grundlagsfråga, vilket innebar att en bred politisk uppgörelse eftersträvades. I det läget var det rimligt att acceptera att uppgörelsen innebär en del sådana saker som ett liberalt parti kanske inte hade medverkat till, om situationen varit annorlunda. Men Folkpartiet Liberalerna har accepterat dessa, till exempel att en grunden privat organisation kan få hjälp av en myndighet med insamlandet av ”medlemsavgiften”. Ett skäl till det, är att denna möjlighet åtminstone inte enbart är förbehållen den före detta statskyrkan, utan även är öppen för de godkända trossamfund som så önskar. Det framstår i partistyrelsens ögon fortfarande som en rimlig och acceptabel kompromiss. När nu Svenska kyrkan väl är en privat organisation, förefaller det som ett avsteg från principen att hålla den åtskild från staten, om riksdagen skulle inskrida för att förbjuda andra privata organisationer, partierna, att använda sina varumärken i Svenska kyrkans interna val. Den frågan bör rimligen å ena sidan partierna besluta om själva, och å andra sidan ytterst avgöras av de regler och principer som Svenska Kyrkan antar. Folkpartiet Liberalerna har på en rad landsmöten fattat och bekräftat beslutet att för egen del inte kandidera som parti med partibeteckning. Det finns i stället en privat nomineringsgrupp inom Svenska Kyrkan som består av kyrkligt engagerade folkpartister men under en egen partibeteckning som inte har med Folkpartiet Liberalerna att göra. Partistyrelsen ser inga skäl att ändra på denna ordning. Motion D84 och D85 bör med detta anses besvarade.

Detta var motionen partistyrelsen yttrade sej om:

D84. Skilj Svenska kyrkan från staten – på allvar 
Andreas Holmberg, Hudiksvall

Förslag till landsmötesbeslut:
att Folkpartiet verkar för att Svenska kyrkan på allvar skils från staten, dvs. att de politiska partierna på allvar skils från trossamfunden.

Omkring 15 år efter den påstådda skilsmässan från staten styrs Svenska kyrkan fortfarande av politiska partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet, Sverigedemokraterna inte att förglömma. Detta är fullständigt orimligt! På landsmötet 2011 i Karlstad hävdade Folkpartiledningen att varje samfund måste få besluta om hur det vill styras, och att det därför var OK att Svenska kyrkan till stor del styrs av politiska partier. Så om även Katolska kyrkan och min hustrus Equmeniakyrkan ville – och fick! – bli styrda av politiska partier, skulle detta inte vara ett problem för ett liberalt parti? Särskilt vår allianskamrat Centerpartiet, som också säger sej vara ett liberalt parti, och som i företagsfrågor har klar blick för olämpligheten av politikerstyre, skämmer ut oss alla genom att också inför kyrkovalåret 2017, då vi ska fira 500-årsminnet av Luthers reformation, vilja stå kvar som nomineringsgrupp till kyrkomötet. Jag finner inte att detta är vare sej Centerpartiets eller Svenska kyrkans ensak, utan ett uppenbart missförhållande som Folkpartiet aktivt bör bekämpa. Politiska partier, och allra minst borgerliga, nominellt liberala partier, bör inte sitta i styrelsen för ideella organisationer som t.ex. trossamfund. Så länge de gör detta är det aktuella samfundet inte på allvar skilt från staten – och de aktuella partierna inte på allvar okonfessionella.