En motståndsficka

Pekka Mellergård rapporterar underbart från Furuboda: Hear, hear!

Följ Liberalernas landsmöte 2015 i efterhand!

Det här är intressant! Nå, kanske inte allt. Men mycket är det.

Hade gärna varit där. Men det fanns inte längre plats ("av säkerhetsskäl") när jag skulle anmäla mej två veckor i förväg - vilket jag trodde skulle räcka, jag hade ju som motionär "rätt" att tala för mina motioner 1 minut/per motion - men se, det hade jag inte alls: bara om jag fick plats tydligen.

Nånå, andra talade ju. Med besked. Men ingen hade tydligen gråtit vid radion 11/11, när Studio 1 berättade om att barn med Downs syndrom i Frankrike får avlivas fram till (det som skulle vara) Födelsedagen.

Varför de inte lika gärna får strypas eller sättas ut i skogen omedelbart efter födelsen, undandrar sej min bedömning. Någon moralisk skillnad kan i varje fall jag inte se - det måste vara någon juridisk teknikalitet detta att fostret så till den milda grad anses vara en del av moderns kropp ända tills navelsträngen klipps av att, ja, ni ser och hör ju själva vad Studio 1 grävt fram. (Tack för researchen, även om uppföljningen verkar ha varit extremt dålig).

I veckan hörde jag av en som varit i London att det är likadant i Storbritannien. Kan det vara möjligt?

Gäsp.

Gäsp???

I Storbritannien och Frankrike har ju barnmorskorna i varje fall den samvetsfrihet som inte Liberalerna, nej, inte ens Svenska kyrkan, tycks vilja kämpa för att ge Ellinor Grimmark, Linda Steen och andra barnmorskor här. Vi har ju dock samma typ av utsorterings- och avlivningserbjudanden här som där, låt vara att de här "bara" gäller under halva graviditeten. Eller OK, lite drygt! För individer med Downs syndrom - eller för den delen gomspalt - får ju avlivas nästan en månad efter att individer med "rätt" antal kromosomer blivit fridlysta.

Men att Jan Björklund skulle ta upp det här i sitt inledningsanförande vore kanske för mycket begärt? Eller varför inte? När temat nu var respekt för människovärde och människoliv, ja, hela vår "västerländska civilisation" med dess frihetstraditioner i kontrast till muslimska terrorister. Eller till amerikanska abortklinikbeskjutare för den delen. Att visa sin respekt för människovärdet och människolivet genom att skjuta ihjäl sina medmänniskor på gatan är ju varken särskilt smart eller särskilt juste - men detsamma gäller ju när det offentliga på föräldrars anmodan tar livet av små barn för att de har Downs syndrom; inte är det särskilt smart (individer med Downs syndrom är inga monster!) och inte är det juste (varför ska just individer med handikapp få avlivas när de "ohandikappade" blivit fridlysta?).

Tre kön tycker Liberalerna att vi ska ha. Istället för att följa mitt förslag om återställda könsbegrepp (inte tusan föder karlar barn!) går man vidare mot det tänkta "queerparadiset". Det påminner mej om den nordamerikanska indianstam som inte räknade de karlar som vägrade följa med ut i krig som riktiga karlar. Men de var ju inte kvinnor heller och vips hade stammen tre kön - waw! Proggigt?

Och inte ska Svenska kyrkan frigöras helt från de politiska partierna heller. För den fria (?) liberalen Anna Ekström måste ju i både parti och kyrkomöte kunna genomdriva att bara de som inte ser någon särskild vits med man-kvinna-förbundet får viga folk till äktenskap.

Nå, det togs väl en del vettiga beslut på landsmötet också, antar jag. Partinamnsbytet bryr jag mej dock inte om ett dugg.

Ska titta senare. Nu måste jag gå och lägga mej. Glad advent på er allesammans - trots allt!

Vad ska man säga om "flyktingpolitiken"?

Jag har i olika sammanhang försvarat sexpartiöverenskommelsen för några veckor sedan om flyktingpolitiken. Tillfälliga uppehållstillstånd (med en del undantag) istället för permanenta tycktes mej inte så gräsliga som en del utmålade dem - om Sverige stod i brand och vi fick uppehållstillstånd i Tyskland eller Turkiet så länge eländet varade skulle jag inte bli sur och tycka att länderna var snåla. Att åka hem igen till Sverige, förutsatt att kriget eller förföljelsen var över, kan väl inte vara ett öde värre än döden, även om barnen hunnit lära sej tyska eller turkiska? (En annan sak är att det kunde ifrågasättas hur resurseffektivt det är att utreda folk på nytt och på nytt vart tredje år - men tillfälliga uppehållstillstånd i sej kunde jag inte se som inhumana, även om permanenta så klart skulle kännas tryggare).

Men bara några veckor senare verkar överenskommelsen överspelad och det är full migrationspolitisk strid. Det är klart att Sverige i någon spelteoretisk mening hamnat med Svarte Petter (nu syftade jag alltså inte på någon mörkhyad flykting) när övriga EU-länder smiter undan sitt ansvar. Och det är klart att OM flyktingmottagandet till stor del skulle betalas med biståndspengar (d.v.s. med Etiopiens eller Bangladeshs medel), då var det hög tid att minska mottagandet (men varför skulle det?). Men inte var det riktigt sant som Morgan Johansson sa att vi i Sverige inte längre har tak över huvudet att erbjuda. Migrationsverket har säkert rätt i att dom inte längre får "napp" vad gäller bostäder, men det beror ju delvis på våra terroristpyromaner, som förutom att förstöra tilltänkta boenden drivit upp försäkringskostnaderna i högan sky, delvis på att många av oss som har medansvar för tänkbara boenden även bortsett från detta avvisat Migrationsverkets sonderingar eftersom vi inte tycker att de har tillräckligt hög kvalitet för att hysa människor vintertid eller räds befarade besvär eller - jo - att våra byggnader ska brännas upp.

Asylrätten är fundamental - människor på flykt har rätt att söka asyl. Visst, alla kan inte få det i just Sverige, men vi kan inte bara avvisa folk som tagit sej hit utan att kolla upp var och om de har en chans någonstans! (Bra att miljöpartiet i varje fall avvisat moderaternas förslag i det fallet). Vi måste i varje fall - vilket vi tydligen nu gör - stå upp för den internationellt överenskomna miniminivån, om inte vi fattiga julshoppare nu anser oss klara en generösare, men själv anser jag inte att det är nog, och precis som Rfsl anser jag att också skyddsbehoven för den av Sverige "extrainsatta" gruppen homosexuella också måste fortsätta beaktas. Det finns utan tvekan länder som på ett helt groteskt sätt försätter dessa människor i livsfara, antingen genom direkta dödsstraff (Iran, Mauretanien, Sudan, Saudiarabien, Jemen) eller genom att se genom fingrarna på livshotande förföljelse. Och även länder som inte tillämpar dödsstraff för homosexuella kan ju ha en drakonisk lagstiftning med fängelse et c.

Det sekulära självbedrägeriet

En viktig artikel om sekulariseringen och dess motsats av Birger Thureson i Dagen. Tänkvärd för både troende och "sekularister". För visst är svensken människa...

Solsken och stötande bioreklam

Solskenet fortsätter - det är nog den soligaste november jag varit med om i hela mitt liv, liksom oktober månad var den soligaste oktober jag varit med om i hela mitt liv! Men det är klart, solen går inte högt över horisonten och är uppe kortare och kortare tid - och nu är det minusgrader även mitt på dan. Det finns chans till riktigt bra skridskoisar om snön dröjer ännu ett tag!

I Storbritannien får bioreklamen med Herrens bön inte visas inför adventshelgerna, eftersom "den kan uppfattas som stötande." Tja, kyrkan är onekligen inte "religiöst och politiskt obunden". Men vad jag minns kunde Svenska kyrkan visa dopreklam före "Pojken med guldbyxorna" som vi såg i Luleå hösten 2014. Ansågs det möjligen mindre stötande än Fader vår? OK - här är i a f reklamfilmen som jag hoppas får extra många visningar på Youtube tack vare förbudet. Alltid extra spännande att se stötande reklam eller hur:

Daesh på nätet

Ja, allt som finns kan användas på minst två vis. Först kom internet - och så kom Youtube. Och så kom halsskärargruppen Daesh - som kallar sej själva islamiska "staten". En virtuell stat som försöker skapa en verklig? Intressant artikel i Dagen i a f om försöket att bygga ett digitalt "imperium". Intressant - och kuslig.

Johan Croneman har rätt - Åsa Romson hade inget att be om ursäkt för den här gången

Hade tänkt skriva det tidigare, men Johan Croneman gjorde det före mej: varför skulle Åsa Romson klandras för att hon under fredagskvällen *också* oroade sej för klimatmötet som är tänkt att hållas i Paris. Ska det vara så omöjligt - och förbjudet - att hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt?

Det går alltså också att både oroa sej för terroristernas framfart och för de "civiliserades" närmast rutinmässiga avlivning av foster med Downs syndrom. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag gör det.

Civilisationernas kamp

Följande inlägg gjorde jag på Facebook igår söndag, innan jag for på Folkpartiet liberalernas minilandsmöte i Söderhamn (för att försvara mina motioner om samvetsfrihet inom vården, återställda könsbegrepp och ett reellt skiljande av kyrkan från staten, läs: de politiska partierna).. Tänkte nu att jag nog borde lägga ut inlägget här också, med anknytning till förra bloggposten.

Fruktansvärt det som hände i fredags. Kan bara instämma i det mesta som skrivits och sagts till stöd för de drabbade och för det öppna samhället. Liksom i påpekandet att det som hände i Frankrike i fredags hänt var och varannan dag i Syrien - och i Beirut i torsdags - och att det är sånt människor flyr ifrån.

Fast Sveriges Radio P1 rapporterade ju om hemska saker i Frankrike redan i onsdags. Men då var det knappt någon som reagerade, vare sej på ledarsidor eller på Facebook. Eller på Svenska kyrkan i Paris. Trots att respekten för människoliv och människovärde visade sej vara ungefär lika klen som hos terroristerna i fredags. Eller hos dom där jepparna i Tyskland på 30-talet ni vet. Är det dit vi är på väg i Sverige också? (Jag hoppas att vi i alla fall hade reagerat om det gällt individer med anlag för t.ex. homosexualitet - men varför inte när det gäller Downs syndrom? ser även vi svenskar, och nu även kristna, Downs som alltför monstruöst för att vara riktigt mänskligt?).

Observera både samvetskvalen inför synen på människor med handikapp och den ödmjuka öppenheten inför "fransk etik" hos den svenska professorn och chefsläkaren i P1-reportaget nedan. "Det är så i både Frankrike och Sverige att man vill barnets och föräldrarnas bästa." Tjohejsan. Särskilt barnets, antar jag. Ja, nog kan man tala om "clash of civilizations" - hednisk vs kristen, alltså. Såväl i Frankrike som Sverige. Både knäsättningen och utsättningen får väl i varje fall betraktas som i princip återinförd, fast nu med mor istället för far i huvudrollen.

"Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även dom med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord."

Både domssöndagen och domedagen närmar sej. Än har vi respit. Än gäller erbjudandet om amnesti. Och dagens tema är "Vaksamhet och väntan".

Fyrkantiga cirklar i abortdebatten

Fy fan. Och fy fan igen. Och någon samvetsfrihet ska barnmorskor inte ha - det torde väl vara mest praktiskt med samvetslös personal inom nutidens vård (särskilt om vi också inför dödshjälp).

Hörde förresten i förrgår kväll på P1 hur man i Paris - p.g.a. det gängse men inadekvata argumentet om "kvinnans rätt till sin egen kropp" - låter föräldrar besluta om avlivning av foster med t.ex. Downs syndrom ända fram till nionde månaden. Man har alltså gjort rent hus med larvigheterna om "livsduglighet" - för nästan alla foster som aborteras är ju ändå livsdugliga, d.v.s. så länge man inte tar livet av dem - och koncentrerat sej på önskemålet om avlivning. (Vi andra är också livsdugliga bara så länge man inte rycker oss ur vårt rätta element och t.ex. skjuter ut oss i rymden utan syrgas eller trycker ner våra huvuden i ett vattenfyllt badkar några minuter).

Det man (eller kvinn) vill är ju inte i första hand att "avbryta en graviditet" som det så vackert heter, för då kunde man (eller kvinn) ju åtminstone i andra hälften av graviditeten göra kejsarsnitt och adoptera bort sitt barn - eller försöka rädda fostret om det efter en svensk abort i vecka 21 visar tydliga livstecken. Utan det som önskas är ju att fostret ska avlivas. Dödas, alltså, om vi uttrycker saken rakt på sak. Särskilt det där mongo-monstret som man (eller kvinn) tydligen betraktar ett barn med en kromosom för mycket som.

Judenfrei Kristallnachtsmanifestation in Umeå?

Bra, Anders Ågren i Umeå (min gamle studiekamrat på lärarhögskolan)! Ett ljus i det historielösa mörkret!

Läs även Negar Josephis kommentar i Expressen!